Ur askan i elden

Efter andra världskriget ockuperades västra Tyskland av västmakterna USA/Storbritannien/Franktike och östra Tyskland av Sovjetunionen. Väst fick ett federalistiskt liberalkapitalistiskt system delvis efter amerikansk modell. De dominerande partierna var socialdemokraterna och kristdemokraterna. Det lilla liberala partiet agerade ofta kungamakare då deras mandat behövdes för att säkra något av de två större partiernas majoritet i förbundsdagen.
Östra Tyskland blev kommunistiskt delvis efter sovjetisk modell. Det kommunistiska och det socialdemokratiska partiet slogs samman till det statsbärande Tyska Socialistiska Enhetspartiet. Vid sidan av detta parti fanns fyra erkända partier, ett liberaldemokratiskt, ett nationaldemokratiskt, ett kristdemokratiskt samt ett bondeparti. Under det styrande partiets ledning sammanfördes dessa på en enhetlig vallista där även fackföreningar fanns med. Trots att dessa partier var representerade i folkkammaren hade de i praktiken liten politisk makt.
I årtionden kämpade det tyska folket för ett återförenande. Nationalister från hela Europa deltog i kampen eftersom ett delat Tyskland också innebar ett delat Europa. Socialister och liberaler var inte alls lika angelägna att muren skulle falla. För tjugo år sedan föll så äntligen muren för det tyska folkets tryck och Tyskland kunde återförenades. Återföreningen skedde dock uteslutande på västs villkor och idag är många av de sociala rättigheter som var självklara för östtyskarna försvunna. Arbetslösheten i östra Tyskland är skyhög, kriminaliteten och drogmissbruket har ökat kraftigt och östtyskarna har dessutom berikats av amerikansk och turkisk kultur. Tyskland behöver otvivelaktigt en samhällsmodell som grundar sig på annat än liberala och marxistiska antaganden. Tyskland behöver en nationalistisk regering.

S backar efter kongress

Socialdemokraterna backar i Demoskops senaste mätning trots att undersökningen gjordes samtidigt som partiet höll sin uppmärksammade kongress. Demoskops VD Anders Lindholm menar att stödet för socialdemokraterna ökar ju mindre Mona Sahlin och andra partiföreträdare syns i media. Ett parti som däremot stärker sin ställning är Sverigedemokraterna.

Vilken demokrati försvarar våra soldater?

På den nyligen avslutade socialdemokratiska kongressen beslutade ombuden om fortsatt militär närvaro i Afghanistan. De svenska soldaternas uppgift har bland annat varit att övervaka den så kallade demokratiska processen i landet. Oro har funnits att vallokaler skulle attackeras av talibaner, och visst står det utom alla tvivel att talibanrörelsen inte önskar demokrati. Dessvärre verkar inte heller de afghanska myndigheterna ställa sig bakom de demokratiska priciperna, och det är också mycket tveksamt om den sittande presidenten Karzai kan betecknas som demokrat. Frågan som man därmed ställer sig är vilken demokrati våra soldater försvarar.
Karzais främsta motkandidat, Abdullah Abdullah, beslutade att inte ställa upp i en andra valomgång eftersom den hårt kritiserade ordföranden för valkommissionen, Azizullah Ludin, sitter kvar på sin post. Ludin utropade idag således Karzai som president med följande ord:

- Den oberoende valkommissionen förklarar den ärade Hamid Karzai som president... eftersom han vann den första omgången och är den ende kandidaten i den andra.

Hela valprocessen är ett skämt och det är dags att vi tar hem våra trupper och släpper den naiva tron på att kunna införa demokrati överallt i världen.

S-kongress utan överraskningar

S-kongressen bjöd inte på några överraskningar, ej heller några heta inrikespolitiska debatter. Socialdemokraternas strategi för att skapa arbetstillfällen har fått kritik inte bara från politiska motståndare utan också från forskarvärlden. Sahlin vill skapa en "kompetensförsäkring" som i mångt och mycket liknar "kunskapslyftet" från 1990-talet. Anders Forslund som är biträdande chef för Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering menar att resultatet av kunskapslyftet fortfarande är oklart.
Den enda frågan som orsakade riktig debatt var den om den svenska militära instatsen i Afghanistan. Flera ombud pläderade för att socialdemokraterna ska kräva att Sverige drar tillbaka sina trupper. Göteborgaren och före detta utrikesministern Jan Eliasson statsade dock hela sitt förtoendekapital när han bedyrade att svenska soldater behövs i Afghanistan.
Leif Pagrotsky, också göteborgare och före detta minister, presenterade socialdemokraternas kulturpolitik. Hans ambitioner att överbrygga skillnader mellan stad och land och mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare, vad gäller såväl tillgång som utövning av kultur är givetvis lovvärd, men vad som är betydligt viktigare är kulturens innehåll, och vid det här laget vet de flesta vad s-märkt kulturpolitik står för.

Riktlinjer för SD:s arbetsmarknadspolitik

Riktlinjer för en sverigedemokratisk arbetsmarknadspolitik antogs av partiets landsdagar den 17 oktober 2009.

Sverigedemokraterna utgår från en pragmatisk, tvärpolitisk hållning inom det arbetsmarknadspolitiska området.
Målsättningen är att kunna tillvarata nationens samlade intressen. Avsaknaden av ideologiska bindningar och bevakande av särintressen på området gör att partiets politiska inriktning kan komma att skifta beroende på underliggande förutsättningar, politiska förändringar och konjunkturläge.
Hög grad av stabilitet på arbetsmarknaden är en bra grund för nöjda löntagare samt ett produktivt näringsliv. Stabilitet förutsätter en god balans mellan arbetsmarknadens parter vilket i sin tur förutsätter en väl avvägd kompromiss mellan å ena sidan löntagarnas intresse av trygghet och goda försörjningsmöjligheter och å andra sidan arbetsgivarnas intresse av handlingsfrihet och tillväxtmöjligheter.
Såväl fackförbunden som arbetsgivarorganisationerna fyller härvidlag en viktigt samhällsfunktion. Viktigt att poängtera är dock att arbetsgivare och löntagare inte enbart har motstridiga intressen, utan också starka gemensamma intressen i stabilitet och tillväxt. En god tillgång på arbetstillfällen skänker löntagarna såväl trygghet som valfrihet.
Tillväxtskapande åtgärder som främjar en sådan utveckling måste således vara centrala i en löntagarvänlig politik.
Sverigedemokraterna försvarar grunderna i den svenska modellen, där arbetsmarknadens parter genom förhandlingar gör upp om lönenivåer och andra centrala villkor. Vi tror på en aktiv arbetsmarknadspolitik där statens huvudsakliga roll är att övervaka att arbetsmarknaden och dess spelregler fungerar optimalt. Bortsett från vad som framgår av nedanstående skrivningar har partiet inga ambitioner att göra några betydande ingrepp i den rådande lagstiftningen på området.

Under mandatperioden 2010-2014 ämnar Sverigedemokraterna primärt driva följande frågor med koppling till det arbetsmarknadspolitiska området:

Understödja sysselsättning, flexibilitet och tillväxt genom att:
- Öka stödet till landets innovatörer samt höja anslagen till forskning och utveckling.
- Öka stödet till turism- och besöksnäringen, med särskilt fokus på den del av dessa näringar som lyfter fram landets historia och kulturarv.
- Reformera LAS, så att det blir möjligt att undanta fler personer ifrån turordningsreglerna för samtliga företag.
- Säkerställa näringslivets behov av stabil och billig tillgång till el, genom att förlänga de befintliga kärnkraftsverkens livslängd och investera i ny kärnkraft.

Motverka lönedumpning och skydda svenska löntagare genom att:
- Riva upp de nuvarande reglerna för arbetskraftsinvandring, slopa permanenta uppehållstillstånd och kraftigt reducera anhöriginvandringen. Tillfälliga arbetstillstånd för arbetskraftsinvandrare skall endast kunna tilldelas arbetstagare med kompetens som omöjligen går att finna i Sverige.

Försvara den svenska modellen genom att:
- Verka för ett avskaffande av utstationeringsdirektivet, delar av den nuvarande arbetstidslagen samt alla övriga försök till inblandning på den svenska arbetsmarknaden ifrån EU eller andra utländska intressen.

Motverka diskriminering och svenskfientlighet genom att:
- Skrota instegsjobben och förbjuda alla andra former av positiv särbehandling, etnisk kvotering/diskriminering på
arbetsmarknaden.

Öka löntagarnas trygghet genom att:
- Förstärka satsningen på yrkesutbildning.
- Höja ersättningsnivåerna i A-kassan.

SD står starkt bland Handels medlemmar

Sverigedemokraterna stärker sina positioner i LO-leden. Var tionde medlem i fackförbundet Handels skulle rösta på SD om det vore val i dag. Det visar en enkät som Handels gjort bland sina medlemmar i nordöstra Skåne och Blekinge. Enkäten visar också att fyra av fem av medlemmarna vill att förbundet arbetar med politiska frågor som barnomsorg, sysselsättning och arbetsmarknadspolitik. SD stöds av 9,7 procent och moderaterna av 13,1 procent. Varannan medlem tänker rösta på socialdemokraterna.

Folkrepubliken fyller år

Idag fyller Folkrepubliken Kina 60 år. Det nya Kina som Mao utropade den första oktober 1949 fick en ny flagga och ett nytt statsvapen. Den stora stjärnan symboliserade Kinas kommunistiska parti, och de fyra mindre stjärnorna symboliserade bönderna, arbetarna, småborgarna och de patriotiska kapitalisterna, alltså de samhällsklasser som skulle bygga det nya Kina.
Man kan se på världen med olika glasögon, men för att förstå densamma måste man ha ett kulturellt och historiskt perspektiv vid sidan av det politiska och ekonomiska. Liberaler tenderar att glömma eller bortse från det kulturella och historiska perspektivet. Därför tror de att västerländsk demokrati är något som kan implementeras på samma sätt och samtidigt överallt på jorden. Så är det förstås inte.
Kina är idag en kapitalistisk enpartistat, men framförallt ett imperium. Detsamma gäller den kapitalistiska tvåpartistaten USA och den kapitalistiska flerpartistaten Ryssland. Att dessa imperier ser om sina intressen i världen är fullt naturligt. I studiet av internationella relationer kallar man detta realism.
En nation utvecklar den ekonomiska och politiska modell som passar dess syften bäst. För närvarande passar kapitalismen den kinesiska utvecklingen bäst. Kina är på frammarsch i Afrika och kineserna tar för sig av afrikanska naturtillgångar som de själva inte har. I gengäld finansierar kinesiska företag afrikansk infratruktur som Kina givetvis har nytta av när råvarorna ska skeppas till Mittens rike. Så fungerar världen.

Tio miljoner förlorade väljare på elva år

1875 bildades Tyska socialistiska arbetarepartiet (SDAP). Partiet bytte senare namn till Tyska socialdemokratiska partiet (SPD) och blev ett föredöme för socialdemokrater i framför allt Norden. Under efterkrigstiden har SPD dominerat tysk politik, och med ledare som Willy Brandt och Helmut Schmidt låg SPD stadigt på ett valresultat på över 40%. Även Gerhard Schröder lyckades med denna bedrift för elva år sedan, men sedan dess har det gått utför. Söndagens resultat på 23% är inte annat än en katastrof och bara hälften av vad partiet haft tidigare.
Från klarhet till klarhet går däremot Oskar Lafontaine och hans socialister som ökar från nio till tolv procent. Även de gröna och liberalerna vinner mark och de senare kommer nu att bilda regering med kristdemokraterna. Problem har dock redan tornat upp sig eftersom Westerwelles liberaler radikalt vill försvaga de anställdas rättigheter på arbetsmarknaden, något som Angela Merkels kristdemokrater motsätter sig.
Nationaldemokraterna nådde inte heller denna gång något genombrott på nationell nivå, men de har breddat sin väljarbas och är representerade både på lokal och regional nivå. I Tysklands sex östra förbundsländer är partiet fortfarande starkast men i västra Tyskland är man blott ett enprocentsparti. Partiet har alltså inte lyckats erövra några desillusionerade SPD-väljare. Det är givetvis ett stort misslyckande för ett parti som starkt slår vakt om den tyska socialstatsmodellen. I kampen om besvikna socialdemokrater är det Röde Oskar som dragit det det längsta strået.

Så här fördelades rösterna mellan socialister, socialdemokrater och nationaldemokrater i östra Tyskland:

Sachsen
Socialister 24,5
Soc.demokrater 14,6
Nat.demokrater 4,0

Thüringen
Socialister 28,8
Soc.demokrater 17,6
Nat.demokrater 3,2

Sachsen-Anhalt
Socialister 32,4
Soc.demokrater 16,9
Nat.demokrater 2,2

Brandenburg
Socialister 28,5
Soc.demokrater 25,1
Nat.demokrater 2,8

Berlin
Socialister 20,2
Soc.demokrater 20,2
Nat.demokrater 1,6

Mecklenburg-Vorpommern
Socialister 29,0
Soc.demokrater 16,6
Nat.demokrater 3,3

Val i Afghanistan

Svenska soldater har skickats till Afghanistan för att försvara landets demokrati. Nu visar det sig att valfusket varit omfattande och att den sittande presidenten Karzai (eller någon annan kandidat för den delen) knappast kan betraktas som segrare under rådande omständigheter. Vilken demokrati ska de svenska soldaterna nu försvara?

Val i Norge

Fremskrittspartiet är ingalunda ett nationalistiskt parti, men de har satt fokus på samhällsproblem som är förknippade med det mångkulturella samhället. På så vis har de fått partier som Höyre och Arbeiderpartiet att ändra invandringspolitik. Ändå blev det norska valet en besvikelse för många. Eftersom de borgerliga inte fick majoritet blev det heller aldrig aktuellt att diskutera en regering ledd av Fremskrittspartiet. Å andra sidan skulle det lilla socialliberala Venstre med största sannolikhet vägrat ingå i ett parlamentariskt underlag till en borgerlig regering med Siv Jensen som statsminister. Venstre är det parti som gått i hårdast polemik mot FrP:s invandringspolitik. Detta straffade sig. Nu finns bara två liberaler kvar på Stortinget.