Folkhemmet 031

De fyra elementen

2011-12-28T01:34:00.000+01:00

Sverigedemokraterna har sedan partiet bildades haft den demokratiska nationalismen som ledstjärna. Själva partinamnet beskriver också detta på ett enkelt men tydligt sätt.
På Landsdagarna i Göteborg antogs ett nytt program som inleds med konstaterandet att "Sverigedemokraterna är ett socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn".
Man kan alltså med all rätt hävda att partiets ideologi består av fyra element:
1) Det nationella
2) Det demokratiska
3) Det sociala
4) Det konservativa

Jag skulle vilja beskriva nationaldemokratin som vår överideolologi och socialkonservatismen som vår underideologi. Den demokratiska nationalstaten är den politiska form som vi förespråkar. Socialkonservatismen fyller denna form med ett innehåll.
Detta är den 160:e artikeln som jag publicerar på Folkhemmet 031. Sedan jag startade bloggen i januari 2008 har den haft 16 000 besök och denna artikel om "De fyra elementen" blir bloggens sista och därmed ett ideologiskt bokslut för dessa fyra år.

Det nationella elementet
natio (latin) = folket som ursprunglig kraft

Det nationella elementet är partiets viktigaste utgångspunkt och därför är vår ideologiska grundsyn just nationalistisk. Sverigedemokraterna har alltid och kommer alltid att slå vakt om nationen. Vår nationalism betonar vikten av vårt gemensamma ursprung, vår historia och vår kultur, alltså det som binder samman folket i forntid, nutid och framtid.Sverigedemokraterna är övertygade om att nationalstaten är den överlägset bästa formen för att organisera ett samhälle. Såväl den moderna demokratin som välfärdssystemet växte också fram inom nationalstatens ramar. Det nationella elementet är därför oundvikligen förknippat med både det demokratiska och det sociala elementet.På internationell nivå vill vi se en värld av fria, fredliga och samverkande nationer. En förutsättning för detta är att alla världens folk garanteras sin nationella frihet såväl politiskt, ekonomiskt som kulturellt.

Läs mer om nationalism:
Internationalism och nationalism
Imperialism och nationalism
Imperialism och invandring

Det demokratiska elementet
demos (grekiska) = folket som politisk kraft

Sverigedemokraterna utgår från idén om folket som en demokratisk kraft. För att en demokrati ska fungera måste människor kunna kommunicera med varandra och dela vissa grundläggande värderingar. Det svenska folket är ett kollektiv med en gemensam historia, ett gemensamt språk och en gemensam värdegrund. Denna samhörighet är en förutsättning för en väl fungerande demokrati och det är därför ingen tillfällighet att det moderna demokratiska systemet växte fram inom ramen för nationalstaten. Nationalismen och demokratin är helt enkelt väldigt starkt förknippade med varandra.Vi är av den åsikten att det svenska folket ska ha makten över sin vardag och sin framtid. Vi motsätter oss därför en överstatlig centralisering av makten oavsett om den är ekonomisk eller politisk. Den demokratiska nationalismen står för en hållbar samhällsmodell i en tid då globaliseringen gör vår värld allt mer sårbar.

Det sociala elementet
populus (latin) = folket som social kraft

Under 1800-talet växte det fram två ideologier med folket i fokus. Nationalismen (av latinets natio) lade vikten vid den kulturella betydelsen av begreppet folk, medan populismen (av latinets populus) ville ta tillvara folkets sociala kraft för att utmana den politiska, ekonomiska och kulturella eliten. Populismen kan ses som en bärare av det folkliga/demokratiska men även det småskaliga/decentralistiska tankegods som ofta präglat många folkrörelser. Även demokratin (av grekiskans demos) utgår från folket och betonar dess politiska rättigheter. Det enda parti i Sverige som förvaltar arvet från alla dessa tre idéer är Sverigedemokraterna som själva beskriver sig som den nya folkrörelsen.
Historiskt sett har den demokratiska nationalstaten utvecklats till en socialstat, dvs ett välfärdssamhälle. Dagens mångkulturella samhälle är inget socialt hållbart samhälle. Den etniska segregationen hotar på allvar den sociala gemenskapen i samhället. När människor inte känner samhörighet med varandra minskar viljan att bidra till det gemensamma. På så sätt urholkas grunden för den solidariskt finansierade välfärden.Sverigedemokraterna vill återskapa det svenska folkhemmet och en förutsättning för det är att vi starkt begränsar invandringen samtidigt som de invandrare som kommit hit anpassar sig till det svenska samhället och dess normer och värderingar.
Vi sverigedemokrater sätter den nationella solidariteten först utan att för den sakens skull glömma våra medmänniskor i andra delar av världen. Vår solidaritet med andra folk innebär att vi i första hand hjälper dem i deras närområden.

Läs mer om populism:
Populismen och folkviljan
Den amerikanska populismen
Den ryska populismen

Det konservativa elementet
Sverigedemokraternas partiledare har tydligt uttryckt att vi som parti "står något till vänster i fördelningsfrågor och något till höger i värderingsfrågor". Sverigedemokraterna har alltså en socialpolitisk vänsterposition och en kulturpolitisk högerposition. Partiets nuvarande valspråk "Trygghet och tradition" uttrycker just detta.
Sverigedemokraterna har sina rötter i kampanjorganisationen Bevara Sverige Svenskt (BSS). "Bevara Sverige svenskt" är en i allra högsta grad konservativ formulering. Konservatism kommer som bekant av latinets conservare som betyder bevara, och att bevara Sveriges svenskt uttrycker då framför allt en kulturkonservativ hållning. En av konservatismens mest centrala uppgifter är att slå vakt om välfungerande och djupt rotade gemenskaper. Sverigedemokraternas förra valspråk "Familj - Hembygd - Fädernesland" formulerar dessa naturliga gemenskaper.

Läs mer om konservatism:
Bevarandets politik i Centerrörelsen
80-talisterna och ekonationalismen

Läs mer om radikalkonservatism:
Sommar med Ernst, Ernst och Ernst; Del 1
Sommar med Ernst, Ernst och Ernst; Del 2
Sommar med Ernst, Ernst och Ernst; Del 3
Sommar med Ernst, Ernst och Ernst; Del 4
Sommar med Ernst, Ernst och Ernst; Del 5
Sommar med Ernst, Ernst och Ernst; Del 6

"Sommar med Ernst, Ernst och Ernst" gick som följetong (av franskans feuilleton) i augusti 2009. Två år senare publicerade jag serien "En centraleuropeisk odyssé", även den i sex delar:
En centraleuropeisk odyssé; Del 1
En centraleuropeisk odyssé; Del 2
En centraleuropeisk odyssé; Del 3
En centraleuropeisk odyssé; Del 4
En centraleuropeisk odyssé; Del 5
En centraleuropeisk odyssé; Del 6

Under åren har jag skrivit artiklar om olika länder och regioner:
Norge (maj 2008)
Norge (september 2009)
Norge (september 2010)

Danmark (maj 2008)

Storbritannien (juni 2009)

Frankrike (april 2010)
Frankrike (januari 2011)
Frankrike (maj 2011)

Italien (juni 2009)
Italien (december 2010)

Tyskland (maj 2008)
Tyskland (september 2009)
Tyskland (september 2009)
Tyskland (november 2009)
Tyskland (september 2010)
Tyskland (augusti 2011)

Österrike (augusti 2011)

Ungern (januari 2011)
Ungern (augusti 2011)

Tjeckien (augusti 2011)

Slovakien (augusti 2011)

Polen (augusti 2011)

Ryssland (augusti 2008)
Ryssland (mars 2010)

Turkiet (juni 2011)
Turkiet (juni 2011)

Nordafrika (oktober 2010)
Nordafrika (januari 2011)

Mellanöstern (januari 2009)
Mellanöstern (januari 2009)
Mellanöstern (januari 2009)
Mellanöstern (februari 2009)
Mellanöstern (februari 2009)
Mellanöstern (februari 2009)
Mellanöstern (mars 2009)
Mellanöstern (december 2010)
Mellanöstern (mars 2011)
Mellanöstern (november 2011)

Centralasien (maj 2009)
Centralasien (september 2009)
Centralasien (november 2009)

Östasien (augusti 2008)
Östasien (oktober 2009)
Östasien (oktober 2010)

SDU visar vägen. Erkänn Palestina!

2011-11-07T13:10:00.002+01:00

Sverigedemokratisk Ungdoms uttalande för en palestinsk stat är ett mycket viktigt politiskt och ideologiskt ställningstagande. Principielltså har alla folk rätt till en stat. Det är det som är den nationalistiskaprincipen. Från vissa håll görs försök att förringa det palestinska folket,märkligt nog även från vissa sverigedemokratiska företrädare. På frågan ”Vem ärsvensk?” brukar vi sverigedemokrater svara att ”Svensk är den som uppfattar sigsjälv som svensk och som samtidigt uppfattas av andra som svensk”. Palestiniernaser sig själva som ett folk och uppfattas av de allra flesta andra nationer somett folk. De har dessutom ambitionen att bilda en nationalstat och då ska mansom nationalist givetvis ge sitt stöd till detta. Gör man inte det är man enhycklare.

Sverige och Förenta nationerna

2011-10-15T20:42:00.000+02:00

Dag Hammarskjölds begravning i Uppsala 1961

Som medlem i Svenska FN-förbundet vet jag att FörentaNationerna långt ifrån är en felfri organisation, men den erbjuder ett forum (FN:s generalförsamling) där i princip världens alla nationer kan mötas, och baradetta har såklart ett stort värde. Internationalism och nationalism är inte varandras motsatser. Tvärtom så är det senare en förutsättning för det förra.Sverigedemokraterna är varma förespråkare av internationellt dvs mellanstatligtsamarbete. Däremot vänder vi oss emot överstatliga ambitioner som denEuropeiska Unionen.
2005 var göteborgaren Jan Eliasson ordförande i FN:sgeneralförsamling. Mer känd för sina insatser i FN:s tjänst är DagHammarskjöld som var FN:s generalsekreterare mellan åren 1953 och 1961. I slutet av september deltog jag på Kyrkomötets förstasession. I samband med det hölls en minnesgudstjänst i Uppsala domkyrka den 26september på dagen 50 år sedan Hammarskjölds begravning.
Ytterligare två européer har innehaft posten som generalsekreterare, norrmannen Tryggve Lie och österrikaren Kurt Waldheim. Uppdraget brukar rotera mellan kontinenterna och sålunda tog asiaten Ban Ki-moon över efter afrikanen Kofi Annan 2007. BanKi-moon var nyligen på besök i Sverige för att hedra minnet av Dag Hammarskjöld, men somgeneralsekreterare har han fått utstå kraftig kritik för sitt ledarskap, inte minst från Ingabritt Ahlenius som tidigare var chef för FN:s internrevision. Detta viktiga internationella uppdragredogör Ahlenius för i boken ”Mister Chance - FN:s förfall under Ban Ki-moon” där titeln anspeglar på den världsfrånvände trädgårdsmästaren i filmen ”Välkommen Mr Chance!”.
Sverige har genom åren varit en stark, duglig och aktiv medlem av Förenta Nationerna. På senare år har dessvärre Sveriges röst blivit allt svagarei internationella sammanhang. Jag hoppas att vårt folk på nytt kan bli en kraft att räkna med i arbetet för fred och utveckling världen.

Offensiv biopolitik

2011-09-30T14:01:00.001+02:00

Den 19 och 20 september var det budgetdebatt i regionfullmäktige i Vänersborg. Detta var av naturliga skäl första gången som partiet presenterade ett budgetförslag. Det går under namnet ”Världens friskaste folk i en stark nordisk region” och dokumentet stakar ut den väg vi vill gå.
Anmärkningsvärt är att Sverigedemokraterna är det enda parti som presenterar en positiv resultaträkning. Övriga partier har olika stora minustal. Från vårt partis sida har vi varit tydliga med att vi prioriterar sjukvården. Vill man ta ekonomiskt ansvar måste man därför skära ned någonstans och det har vi valt att göra i kulturbudgeten. Vi omprioriterar dessutom resurserna inom kulturbudgeten och prioriterar upp satsningar på vårt kulturarv.
Innan debatten drog igång ställde jag en fråga till regionstyrelsens ordförande Gert-Inge Andersson angående en ersättning på sammanlagt två miljoner kronor till en regional tjänsteman.
Själva budgetdebatten inleddes med att jag och övriga gruppledare presenterade respektive partis förslag (tid 01:50:00). Andra dagen så fortsatte hälso- och sjukvårdsdebatten (tid 00:10:00) och jag höll även ett anförande om partiets satsningar på forskning kring liv och hälsa (tid 00:33:00).
Sverigedemokraterna vill föra en offensiv biopolitik i Västra Götalandsregionen. Sverige har en lång tradition av forskning kring livet. Carl von Linné var en pionjär inom detta område, och hans insatser för mänskligheten har följts av andra svenska forskare. Än idag är Sverige en framstående nation inom den biologiska och medicinska forskningen och vi vill att Västra Götalandsregionen ska bidra till förnyelse av de branscher och sektorer som är kopplade till denna forskning.Västra Götalandsregionens satsningar på forskning innebär att vi ska ta initiativ till samverkan mellan olika universitet och högskolor samt mellan akademin och näringslivet. Regionen ska på flera olika sätt stödja forskningen kring liv och hälsa. Det överordnade målet för denna forskning är att göra oss till världens friskaste folk.
Stora medicinska framsteg har gjorts i historien och inom en snar framtid kommer det inte att vara ovanligt att svensken blir 100 år. Forskningen står inför en rad genombrott på områden som genterapi, stamcellsforskning och nanoteknik. Tekniska framsteg underlättar idag medicinsk behandling med hjälp av bättre redskap för skanning och tillverkning av syntetiska organ.Den industriella miljön inom läkemedel och medicinteknik är välutvecklad i Västra Götaland. Tillsammans med läkemedelsindustrin och den medicinsk-tekniska industrin är hälso- och sjukvården föremål för cirka en tredjedel av all forskning och utveckling i Sverige. Biomedicin och hälsa är ett styrkeområde i Västra Götaland. Sverigedemokraterna i Västra Götaland vill prioritera forskningen kring just medicin, bioteknik och inte minst genetik. Ett led i detta är att forskningsresurserna till Västra Götaland från nationella och europeiska forskningsprogram ökar.
Det finns idag starka forskningsområden både på Chalmers, Göteborgs Universitet och inom industrin. Den kliniska forskningen inom Sahlgrenska Akademin och Sahlgrenska Universitetssjukhuset är dessutom ledande i landet. Sahlgrenska Biobank är för närvarande under uppbyggnad och är tänkt att bli en regional biobank för Västra Götaland. Den medicinska forskningen och sjukvården ska fortsatt stärkas genom att skapa effektiva system för insamling, hantering och lagring i så kallade biobanker. Med den akademiska och industriella infrastruktur som finns i vår region har vi goda förutsättningar att föra en mycket offensiv biopolitik.

Hamndebatt i Göteborgs KF

2011-09-22T18:48:00.004+02:00

Jag är uppvuxen i Otterbäcken, vars hamn tack vare en förkastningsbrant är Vänerns enda naturliga djuphamn. Jag har lärt mig vilken betydelse en hamn har för samhället.
Göteborgs Hamn är inte bara en göteborgsk angelägenhet utan också en svensk sådan. Det absolut viktigaste är att hamnens infrastruktur står under svensk, demokratisk kontroll. Vem som sköter driften är inte lika avgörande.
Älvsborgshamnen trafikeras mig veterligen av två aktörer i dag, och att de sköter driften får väl anses som rätt så rimligt, lika så att Logent tar hand om lastningen i bilhamnen.
Vad gäller Skandiahamnens containerterminal är läget något annorlunda. Hit är det många olika aktörer som anlöper, och hamnen har gjort stora investeringar och fler är på gång. För att säkra konkurrensneutraliteten skulle det ha kunnat vara idé att behålla terminalhanteringen i kommunal regi, men eftersom frågan redan är avgjord i kommunfullmäktige har inte vi för avsikt att riva upp den process som nu genomförs. Vi måste dock se pragmatiskt på en så viktig verksamhet som hamnen, utan vare sig liberala eller socialistiska skygglappar.

Världens friskaste folk i en stark nordisk region - Vägledande principer

2011-09-16T16:55:00.003+02:00

Familj - hembygd - fädernesland
Familjen är den naturliga och mest grundläggande enheten i samhället. Vi sverigedemokrater slår vakt om familjen. Hembygden är liksom fäderneslandet vår hemvist på jorden, samtidigt som dessa begrepp är bärare av traditionellt starka och viktiga värden. Vår demokratisyn innebär också att vi vill se ett starkt självbestämmande för såväl familjen, regionen som nationalstaten.

Trygghet och tradition
För oss sverigedemokrater är det av största vikt att Västra Götalandsregionen garanterar sina invånare social och ekonomisk trygghet. Ingen patient ska behöva känna sig otrygg i sitt möte med vården. Ingen resenär ska behöva känna rädsla över att resa kollektivt i vår region. Men trygghet är mer än så. Traditionerna som förs vidare från generation till generation skänker oss trygghet i vår identitet. Svenska seder och bruk knyter oss samman och stärker folkets gemenskap. Ett folk utan historia är ett folk utan framtid.

Demokratisk nationalism
Som nationalister utgår Sverigedemokraterna från idén om folket som en social och demokratisk kraft. Det svenska folket är ett kollektiv med en gemensam historia, ett gemensamt språk och en gemensam värdegrund. Denna samhörighet är en förutsättning för demokratin, och det är därför ingen tillfällighet att det demokratiska systemet växte fram inom ramen för nationalstaten. För att en demokrati ska fungera måste människor kunna kommunicera med varandra och dela vissa grundläggande värderingar. Den nationella värdegrunden är avgörande för att det demokratiska samhället ska fungera. Samtidigt är vi av den åsikten att det är det svenska folket som ska ha makten över sin vardag och framtid. Vi motsätter oss en centralisering av makten oavsett om den är ekonomisk eller politisk. Vår politiska vision är en svensk demokratisk nationalstat. På internationell nivå vill vi se en värld av fria, fredliga och samverkande nationer. En förutsättning för detta är att alla världens folk garanteras sin nationella frihet. För oss nationalister innebär detta såväl politisk, ekonomisk som kulturell frihet, dvs. självbestämmande, självförsörjning och självförverkligande. Den demokratiska nationalismen står för en hållbar samhällsmodell i en tid då globaliseringen gör vår värld allt mer sårbar.

Nationell solidaritet
Det mångkulturella samhället är inget hållbart samhälle, vare sig ekonomiskt eller socialt. Invandringen kostar invånarna i Västra Götaland enorma resurser varje år, vilket innebär mindre anslag till hälso- och sjukvård , kollektivtrafik och
infrastruktursatsningar. Samtidigt hotar segregationen den naturliga sociala gemenskapen i samhället. När människor inte känner samhörighet med varandra minskar viljan att bidra till den gemensamma välfärden. Sverigedemokraterna vill återskapa det svenska folkhemmet och en förutsättning för det är att vi starkt begränsar invandringen samtidigt som de invandrare som kommit hit anpassar sig till det svenska samhället och dess normer och värderingar. Vi sverigedemokrater sätter den nationella solidariteten först utan att för den sakens skull glömma våra medmänniskor i andra delar av världen. Vår solidaritet med andra folk innebär att vi i första hand hjälper dem i deras närområden.

Världens friskaste folk i en stark nordisk region - Vår vision

2011-09-16T16:47:00.004+02:00

Västra Götalandsregionens vision om Det Goda Livet är inte god nog för Sverigedemokraterna. Den siktar inte tillräckligt högt. Vår vision är “Världens friskaste folk i en stark nordisk region”.
Sverigedemokraternas eftersträvar ett ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart samhälle och det är utifrån den utgångspunkten som vi kritiserar förda invandrings- och integrationspolitiken. Det går inte att förneka att denna misslyckade politik inneburit stora ekonomiska och sociala kostnader för vårt samhälle.
Vi vill inte på något sätt förringa den goda insats som många invandrare gjort och gör i vården och kollektivtrafiken, men faktum är att invandringens nettokostnad har slagit hårt mot välfärdssamhället. En huvudlös politik har kostat samhället miljarder i form av förlorad välfärd.
Politik handlar om prioriteringar, och Sverigedemokraterna prioriterar de svenskar och invandrare som nu bor i landet. Vi förstår att vi drastiskt måste minska invandringen till vårt land och snarast möjligt se till att de som kommit till vårt land lär sig språket, tar till sig de svenska värderingarna och kommer ut i arbete, och då gärna inom hälso- och sjukvården och kollektivtrafiken i Västra Götalandsregionen.
Det mångkulturella samhället är inget hållbart samhälle. När människor inte känner en naturlig gemenskap med varandra så minskar viljan att bidra till det gemensamma. På så sätt urholkas grunden för den solidariskt finansierade välfärden, och det drabbar i allra högsta grad den verksamhet som Västra Götalandsregionen ansvarar för.
Det globala samhälle som vi lever i medför stora möjligheter för några få människor, men det har en baksida med stora ekonomiska, sociala och ekologiska risker. EMU-projektet har satt den nationella ekonomiska självständigheten ur spel. Tack och lov har Sverige fortfarande det manöverutrymme kvar som det innebär att ha en egen valuta.
Globaliseringen riskerar och förtunna folkkulturer att slå sönder naturliga gemenskaper, inte bara i Sverige utan i alla delar världen. Alieneringen i vårt samhälle innebär också stora hälsorisker. Människor som inte känner att de tillhör
en naturlig gemenskap riskerar i högre grad än andra sin mentala och fysiska hälsa.
De stora folkomflyttningarna till följd att krig och naturkatastrofer skapar instabila samhällen som både tär på miljön och den sociala sammanhållningen. Globalt resande och globala transporter hotar vår miljö. Som politiker kan vi i stället ta politiska beslut som gynnar det närproducerade och som uppmuntrar människor att upptäcka sin egen hembygd i stället för att resa till Fjärran Östern.
Dagens samhällsutveckling är helt enkelt inte hållbar. På kort sikt hotas ekonomin, på medellång sikt den sociala sammanhållningen och på lång sikt även miljön. Vi får aldrig glömma bort att vi har ärvt jorden av våra förfäder och lånat den av våra barn.

Världens friskaste folk i en stark nordisk region - Förord

2011-09-16T16:41:00.006+02:00

Efter valet i september 2010 tog Sverigedemokraterna plats i regionfullmäktige med sju mandat. Mindre än ett halvår senare stod det klart att ett omval måste genomföras. För Sverigedemokraterna innebar detta att vi på kort tid måste visa dels att vi har en regionpolitik som bär, dels att vi utmanar de övriga partierna i viktiga politiska frågor. Det lyckades och väljarna visade att de har förtroende för oss som en politisk kraft i Västra Götaland. Trots det låga valdeltagandet ökade vi som enda parti antalet röster jämfört med valet för fem år sedan. Om valdeltagandet hade varit högre är vi övertygade om att vi hade fått ännu fler mandat än de nio som vi erövrade i maj. Detta antagande har också bekräftats av Statistiska centralbyrån (SCB).
Sverigedemokraterna representeras nu i regionfullmäktige av sex män och tre kvinnor från hela regionen. Det är människor i alla åldrar och med olika erfarenheter. Ett har vi dock gemensamt och det är att vi vill hålla ihop vårt samhälle och på sikt skapa ett modernt folkhem. Vi är inte representerade i regionstyrelsen eller nämnderna, men som ett konstruktivt oppositionsparti och vågmästare i regionfullmäktige kan vi vara med och forma framtidens sjukvård. Vår målsättning är att regionens invånare ska vara världens friskaste folk i en stark nordisk region.

En centraleuropeisk odyssé; Del 6

2011-08-28T22:51:00.005+02:00

Den polska fackföreningen Solidaritet bildades 1980

Från Hisingen går det direktflyg till polska Katowice som liksom tjeckiska Ostrava ligger i industriregionen Schlesien. Från Katowice är det bara en timmes bilfärd till Krakow. 1949 anlades Nowa Huta som en socialistisk mönsterstad i utkanten av Krakow. På kartan ser Nowa Huta ut som en europeisk residensstad från 1700-talet. Den enda skillnaden är att slottet har ersatts av ett stålverk vid namn Leninverket som invigdes 1954. Ironiskt nog blev Nowa Huta och dess stålverk en högborg för den fria fackföreningen Solidaritet som störtade det kommunistiska styret i Polen. Nästan 30 000 av de nära 40 000 stålverksarbetarna var organiserade i Solidaritet. Paradgatan som en gång i tiden gick under namnet Aleja Lenin heter idag Aleja Solidarnosci.

En centraleuropeisk odyssé; Del 5

2011-08-26T21:36:00.005+02:00

Ostrava 1968 - fotografi av Viktor Kolář

Resans enda stopp i Tjeckien blev Ostrava där vi blott hann besöka nattklubbsstråket Stodolní Ulice. Ostrava ligger i Schlesien, ett historiskt område i Centraleuropa som idag tillhör Polen, Tyskland och Tjeckien. Schlesien är rikt på mineraler och stenkolsfyndigheterna runt Ostrava ledde till en stark industrialisering av staden och dess omgivning där stålproduktionen stod i centrum.
Fotografiet ovan är taget av den tjeckiske fotografen Viktor Kolář som föddes i Ostrava men som emigrerade till Kanada efter att Warszawapakten invaderade Prag 1968. I Kanada arbetade han i både gruva och smältverk. Fem år senare återvände han till Ostrava där han arbetade på stålverk samtidigt som han dokumenterade livet i staden. Efter sammetsrevolutionen 1989 började han undervisa i dokumentärfotografi på Filmakademin i Prag (FUMA), en av Europas äldsta filmskolor.

En centraleuropeisk odyssé; Del 4

2011-08-24T17:10:00.019+02:00

Victor Vasarely (till vänster i bild) - Den optiska konstens fader

Slovakiens städer är i hög grad präglade av tyskar och ungrare. Det märks inte minst på städernas namn som har ett tyskt och ett ungerskt namn vid sidan av det slovakiska. Huvudstaden Bratislava heter till exempel Pressburg på tyska och Pozsony på ungerska. Pozsony var Ungerns huvudstad i 250 år av de sammanlagt 1000 år som staden tillhörde Ungern.
Tidigare har jag besökt Košice/Kaschau/Kassa eftersom det ligger nära Miskolc. Under juli månad fick jag också möjlighet att besöka Banstra Bystrica/Neusohl/Besztercebánya, Poprad/Deutschendorf/Poprád, Žilina/Sillein/Zsolna, Trenčín/Trentschin/Trencsén och Nitra/ Neutra/Nyitra.
Ett antal nätter tillbringades på Hotel Lux (byggt 1970) och Hotel Slovakia (byggt 1981). Byggnaderna och dess inredning vittnar tydligt om en svunnen tid. På ett torg i Nitra hittade jag på ett gammalt trasigt världsur på betongkolonn som uppenbarligen var från den realsocialistiska tiden eftersom den tidigare hade angivit tiderna i Moskva, Peking, Hanoi, Havanna och ytterligare ett ställe vars plakett var borta.
Ett trevligt stopp på resan var kurorten Piešťany/Pistyan/Pöstyén där den ungerska konstnären Victor Vasarely växte upp. Som ung lade Vasarely läkarstudierna åt sidan och valde i stället att studera konst. I slutet av 1920-talet tillhörde han den ungerska Bauhaus-kretsen, men snart började han fokusera på grafisk konst och typografisk formgivning. Via kubistiska och futuristiska experiment hittade sedan Vasarely sin egen stil och blev på så vis den optiska konstens fader. Min resekamrat Dr Z har nu anledning att återvända till kurorten eftersom han i slutet av vistelsen bröt båda benen i en dramatisk fallolycka i Tatrabergen på väg ner från toppen Kriváň. Stadens vapen är passande nog är en man som bryter sin krycka.

En centraleuropeisk odyssé; Del 3

2011-08-19T10:37:00.016+02:00

Den ungerske olympiern Ervin Zádor under OS 1956

Den ungerska frihetsrevolten 1956 slogs brutalt ned av sovjetiska trupper samtidigt som de olympiska spelen pågick i Melbourne. Den tragiska nyheten nådde den ungerska OS-truppen på plats i Australien. Vattenpolo är en ungersk nationalsport och i semifinalen mötte ungrarna Sovjetunionen. Matchen som fick namnet ”Blodbadet i Melbourne” vanns av Ungern efter en mycket hård kamp där en av deras spelare slogs blodig av en sovjetisk motståndare när två minuter återstod av matchen. Därefter vann Ungern OS-guld. Den dramatiska historien filmatiserades femtio år efter Ungernrevolten.
Sedan slutet av 1980-talet har jag besökt Ungern ett tjugotal gånger. Den del av landet som jag känner till bäst är den norra delen. Norra Ungern består av länen Borsod-Abaúj-Zemplén (huvudstad Miskolc), Nógrád (huvudstad Salgótarján) och Heves (huvudstad Eger). Industristaden Miskolc är den ungerska stad som jag vistats mest i. Salgótarján fick jag möjlighet att besöka för första gången i sommar och staden Eger är troligen mest känd för att två tusen ungerska män, kvinnor och barn höll stånd mot en turkisk armé på 80 000 man.
Som ordförande i CHF Odal (Centerpartiets Högskoleförbund) tog jag 1999 kontakt med det ungerska småbrukarpartiet FKgP, och mellan jul och nyår samma år fick jag möjlighet att träffa partiets internationella sekreterare i Budapest. FKgP bildades 1908 som en del av den agrarpolitiska rörelsen i Europa. I parlamentsvalet 1945 fick partiet egen majoritet, men efter det kommunistiska maktövertagandet förbjöds partiet. 1988 uppstod det igen och i valen 1990, -94 och -98 tog sig partiet in i parlamentet där det vid flera tillfällen bildade regeringsunderlag. Efter valet 1990 samregerade man med MDF och mellan 1998 och 2002 styrde man landet i koalition med det national- och socialkonservativa partiet Fidesz som idag är statsbärande parti i Ungern. Landets president Pál Schmitt som tillhör Fidesz är för övrigt tvåfaldig olympisk guldmedaljör i fäktning.

En centraleuropeisk odyssé; Del 2

2011-08-16T16:33:00.011+02:00

Filmen "Den tredje mannen" utspelar sig i Wien 1948

2003 var jag bosatt i München. Därifrån var det lätt att ta tåget till Salzburg, men jag föredrog att besöka Innsbruck som är huvudstad i Tyrolen. En del av Österrike som jag länge velat lära känna är Kärnten. Det var där som Jörg Haider började och avslutade sin politiska karriär. När FPÖ splittrades 2005 bildade Jörg Haider BZÖ och förhållandet partierna emellan kan liknas vid CDU/CSU i Tyskland. CSU dominerar som bekant det politiska livet i Bayern på samma sätt som BZÖ gör i Kärnten.
Filmen "Den tredje mannen" utspelar sig i Wien 1948. Efter andra världskrigets slut delades Österrike och huvudstaden Wien i fyra ockupationszoner precis som Tyskland och Berlin. Tio år senare kom segrarmakterna överens om att Österrike skulle bli ett neutralt land utan bindning till vare sig väst- eller östblocket. Detta var 1955. I samband med denna process försökte Ungern att gå samma väg som sin tidigare bundsförvant i dubbelmonarkin. Detta kunde dock inte Sovjetunionen tolerera och därför invaderas Ungern 1956. Under mina år i Sverigedemokraterna har jag träffat många partikamrater som var tvungna att fly sitt hemland detta år. De flesta tog sig över gränsen mellan Österrike och Ungern.

En centraleuropeisk odyssé; Del 1

2011-08-13T13:38:00.013+02:00

Berlinmuren började byggas den 13 augusti 1961

När jag engagerade mig politiskt i mitten av 1980-talet var det kalla kriget en realitet. Mitt politiska uppvaknande skedde då den sovjetiska ubåten U 137 gick på grund i militärt skyddsområde utanför Karlskrona. Min omedelbara antikommunistiska reaktion var egentligen en antiimperialistisk sådan. Supermakten Sovjetunionen gränsade till Sverige och upplevdes i högsta grad som ett militärt hot.
Idag är det 50 år sedan Berlinmuren började byggas. Muren var det mest konkreta beviset på ockupationen av Tyskland och Europas delning fram till 1989 då en rad nationella frihetsrevolutioner fick de styrande på fall. Revolterna började i Polen och Ungern och spred sig sedan till Östtyskland och de andra realsocialistiska länderna.
2004 utvidgades den Europeiska Unionen österut och på så sätt blev EU mer europeiskt. De flesta av de före detta realsocialistiska länderna är numera medlemmar i EU, och den första juli i år tog till exempel Polen över som ordförandeland efter Ungern. Från Hisingen går det flyg till båda länderna och i somras passade jag på att flyga från Göteborg till Budapest och hem igen från Katowice i södra Polen. Det hela blev en centraleuropeisk odyssé.

SD Göteborgs budgetförslag

2011-06-25T12:39:00.015+02:00

Tidigare i veckan var det budgetdebatt i Göteborgs kommunfullmäktige. I synen på skattesats och resultat kan man utläsa fyra budgetfilosofier bland partierna:
1) Oförändrad skatt och nollresultat (socialister)
2) Oförändrad skatt och plusresultat (nationalister)
3) Sänkt skatt och nollresultat (liberaler)
4) Sänkt skatt och plusresultat (konservativa)

Budgetdebatten delas alltid in i ämnesområden. Denna indelning var i år dessvärre ologisk och spretig. Göteborgs stad har lagt upp ljudupptagningarna från debatten på sin hemsida och mitt gruppledaranförande börjar efter 50 minuter. Det bygger delvis på förordet i vårt budgetförslag som går att läsa här nedan.

Höstens val blev en stor framgång för Sverigedemokraterna i Göteborg. 14 099 göteborgare lade sin röst på Sverigedemokraterna och därmed ökade vi från ett till tre mandat i kommunfullmäktige. Sedan valet är vi även representerade i regionfullmäktige och SD Göteborgs ordförande Mikael Jansson företräder numera partiet i riksdagen. Det är ett tecken i tiden att en nationalistisk rörelse som Sverigedemokraterna går framåt. Den av vänstern och högern förda politiken håller på att slå sönder vårt samhälle. Svenskarna söker ett alternativ som vill hålla ihop landet och göteborgarna behöver en kraft som kan hålla ihop staden. Sverigedemokraternas strävan är att bli den kraften.
På sikt vill Sverigedemokraterna skapa ett modernt folkhem i Sverige och i Göteborg. För att kunna säkra framtidens välfärd måste vi svenskar hitta tillbaka till en känsla av gemenskap. En vikänsla och en naturlig vilja att hjälpa varandra och bidra till det gemensamma är avgörande för att vi ska kunna upprätthålla en solidariskt finansierad välfärd. Vi ska förvalta och ta vara på det som vi äger gemensamt. Det ska vara rent och snyggt i vår stad, och attraktivt att bo i de kommunägda bostadsbolagen. Det kollektiva resandet i Göteborg ska vara snabbt, säkert och tryggt.
I Göteborg är det fortfarande stor skillnad på hur verksamheterna bedrivs i verkligheten och hur de beskrivs i kommunfullmäktige. Göteborgs stad måste höja kvaliteten i synnerhet i skolan och äldreomsorgen. Om vi inte tar hand om våra unga och gamla, vad får vi för samhälle då?

Turkisk trojka med förnyat förtroende

2011-06-12T20:42:00.012+02:00

Det blir samma trojka av partier som representerar det turkiska folket i landets nationalförsamling, dvs AKP (50%), CHP (26%) och MHP (13%). Veckan innan valet har det spekulerats i att nationalistpartiet MHP skulle åka ur parlamentet pga arrangerade skandaler. Att MHP trots detta tar sig in innebär att AKP inte når upp till den två-tredjedels-majoritet som partiet hade behövt för att på egen hand ändra grundlagen.

Det nationalkonservativa Turkiet

2011-06-09T12:10:00.014+02:00

På söndag är det val till Turkiets nationalförsamling, ett parlament som det inte är alldeles lätt att ta sig in i på grund av den stränga tio-procents-spärren. Senast lyckades tre partier som kan definieras som konservativa och/eller nationalistiska. Turkiets regerande parti är Rättvise- och utvecklingspartiet (AKP). Det kan beskrivas som ett socialkonservativt parti som liksom den europeiska kristdemokratiska rörelsen (AKP är knutet till EPP) har sin värdegrund i religionen. Partiet är EU-vänligt och marknadsliberalt. Partiledare är premiärminister Recep Tayyip Erdoğan. Partiet besitter 341 av parlamentets mandat och fick i det senaste valet 47% av rösterna. Partiet bildades 2001 som en följd av att det islamistiska Välfärdspartiet förbjöds.
Republikanska Folkpartiets (CHP) sex vita pilar mot en röd bakgrund symboliserar Atatürks sex politiska principer om republikanism, nationalism, etatism, populism, sekularism och revolutionism. Partiets linje är att värna Turkiet som en stark och sammanhållen nationalstat. Partiet fick 21% i senaste valet vilket gav 112 mandat. Partiet började som en motståndsrörelse 1919 och bildades som parti 1923. Partiet är medlem av Socialistinternationalen men är snarare statsnationalistiskt och systemkonservativt än socialdemokratiskt.
Nationella Aktionspartiets (MHP) politik utgår även det i hög grad från Atatürks sex principer men partiet har en tydligare nationalistisk prägel. Partiet som grundades som ett landsbygdsparti 1969 har idag 71 mandat och 14% av rösterna.

När profit går före säkerhet

2011-06-08T10:36:00.003+02:00

Idag hålls det en tyst minut för att hedra minnet av de byggnadsarbetare som förlorat livet på sina arbetsplatser. Varje år mister i genomsnitt en byggnadsarbetare i månaden sitt liv på jobbet. GT-medarbetaren Liv Landell påpekar mycket riktigt att riskerna ökar i och med att allt fler utländska arbetare får jobb på svenska byggarbetsplatser. En god kommunikation arbetskamrater emellan är givetvis avgörande för säkerheten, men många oseriösa företag prioriterar profiten före arbetarnas säkerhet och väljer därför att anställa billig utländsk arbetskraft.

Inget trafikljus i regionen

2011-05-25T22:11:00.006+02:00

Ampel är det tyska ordet för trafikljus som har fått ge namn åt det politiska koalitionsalternativ som består av socialdemokrater, liberaler (som i Tyskland är gula) och ett grönt parti. Västra Götalandsregionen styrdes tidigare av en trafikljuskoalition bestående av S-FP-C, men valresultatet gjorde det nödvändigt att byta ut det mindre gröna partiet (C) mot det större (MP) för att uppnå majoritet. I veckan sprack dock förhandlingarna efter att motsättningar uppstått mellan företrädarna för FP och MP.
Att S-FP-MP-samarbetet inte kom till stånd är bra av två skäl. Politiskt vore det direkt skadligt att ha en styrande majoritet med en så tydlig vänsterliberal profil. FP och MP är de två partier som ideologiskt står längst ifrån Sverigedemokraterna, och regionens invånare skulle fram till nästa val få leva med beslut som går stick i stäv med svenska värderingar. Av strategiska skäl hade det varit ett stort framsteg för SD att ingå i en styrande majoritet, men när så nu inte blir fallet får det ändå betraktas som en seger att vi behåller vår vågmästarroll i regionfullmäktige. Därmed har vi ett direkt avgörande i frågor där blocken står mot varandra.

DSK ute ur leken

2011-05-20T11:49:00.010+02:00

Dominique Strauss-Kahn är ute ur leken och det franska socialistpartiet måste nu hitta en ny kandidat inför nästa års presidentval. Marine Le Pen är den enda franska politiker av rang som entydigt tagit parti för städerskan och inte för direktören. Hennes tydliga ställningstagande kommer att ge många sympatier i ett land där folket har tröttnat på att den härskande politiska och ekonomiska klassen ofta kommer för lindrigt undan.

Valseger!

2011-05-19T19:22:00.018+02:00

Omvalet blev en stor framgång för Sverigedemokraterna i Västra Götaland. Vi ökade från 4,4% till 5,8% och erövrar ytterligare två mandat.
Valrörelsen har inneburit ett massmedialt genombrott för partiet på regional nivå med slutdebatten i SVT som kronan på verket. Partiet höll sin valvaka i på Skansen Kronan i centrala Göteborg där regionala företrädare men även riksdagsmän närvarade. Med anledning av att partiet behåller sin vågmästarställning mellan blocken intervjuades jag av TV4 Göteborg och SVT Västnytt dagarna efter valet.

Den nya RF-gruppen kommer att bestå av följande nio ledamöter:

Göteborg: Patrik Ehn, Daniel Rondslätt och Thomas Åvall
Bohuslän: Michael Andersson och Birgit Martinsson
Norra Älvsborg: Jimmie Stranne och Birgitta Kullvén
Södra Älvsborg: Tommy Larsson
Skaraborg: Hanna Wigh

Jag vill rikta ett stort tack till dem som lade sin röst på partiet. Jag vill också passa på att tacka de 1353 väljare som personröstade på mig. En fjäder i hatten för SD Göteborg är att partiet nu är tredje största parti på Hisingen med ett väljarstöd på 7,6%.

För dig som vill ta del av all mediabevakning av partiet i omvalet rekommenderas regiongruppens hemsida.

Med anledning av bilbränderna i Tynnered

2011-05-07T23:10:00.006+02:00

Med anledning av bilbränderna i Tynnered höll Sverigedemokraterna idag ett mycket uppskattat möte på Frölunda Torg. Jag inledde mötet med följande anförande.

/ Patrik Ehn

Sverigedemokraterna vill ha ett tryggt Göteborg där vi tar gemensamma krafttag mot kriminaliteten. För oss är det oacceptabelt att hundratals bilar brinner och att räddningstjänsten attackeras när den kommer till undsättning. De ansvariga för dessa bränder och angrepp är givetvis de som utför dåden, men också de politiker till höger och vänster som genom en huvudlös invandringspolitik skapat ett växande utanförskap och ett samhälle på gränsen till sönderfall.

Jag brukar jämföra integrationspolitiken med en bil. Man måste använda både broms och gas för att på ett tryggt och säkert sätt kunna ta sig fram. Vi måste trycka på gasen så att de som kommer hit snabbare blir svenskar, men vi måste också bromsa invandringen så att vi inte bara fyller på det utanförskap som redan finns.

Boendemiljön är mycket viktig för människors hälsa och det är ingen av de boende i Tynnered och Backa som mår bra av det som pågår nu. Därför måste vi på längre sikt skapa ett modernt folkhem. Sverige måste hitta tillbaka till en känsla av gemenskap för att sedan kunna skapa framtidens välfärd genom utbildning, forskning och arbete. En vi-känsla i landet, att vi hjälper varandra och vill bidra till det gemensamma är avgörande för att vi ska kunna upprätthålla en solidariskt finansierad välfärdsstat.

Valrörelse!

2011-05-06T20:16:00.013+02:00

Partiets valkampanj är inne i sitt slutskede och vi har hunnit ha partiledaren på besök i Skaraborg, Dalsland och Bohuslän. Partiet ställer upp i fyra radiodebatter och i SVTs slutdebatt. Som gruppledare har jag medverkat i teveinslag i SVT Västnytt och i TV4 Väst. Jag har också haft möjlighet att få presentera mig i det senaste numret av Regionmagasinet som når närmare 750 000 hushåll i Västra Götaland.

För dig som vill ta del av all mediabevakning av partiet i omvalet rekommenderas regiongruppens hemsida.

Banbrytande arkitektur i folkbildande teve

2011-04-20T01:07:00.005+02:00

Sveriges Television sänder för tillfället en serie med rubriken "Banbrytande arkitektur". I tur och ordning har tittaren fått möjlighet att bekanta sig närmare med Pyramiden i Saqqara, La Philharmonie de Luxembourg, Kongresspalatset i Rom, Villa Barbaro och Yoyogi OS-arenor. Serien är mycket sevärd och enligt mig television när den är som bäst, dvs folkbildande.

Tal till 100 SDUare i Göteborg

2011-04-09T19:48:00.006+02:00

Idag samlades 100 unga sverigevänner och meningsfränder från Tyskland och Italien i Göteborg då SDU Väst höll sitt årsmöte. I samband med detta höll jag ett anförande om nationell frihet.

/ Patrik Ehn

Sverigevänner!

Idag tänkte jag tala om frihet, om vår gemensamma frihet.

Etablissemanget, det ekonomiska, politiska och kulturella etablissemanget i Sverige har fått för sig att nationalism och internationalism är varandras motsatser. Så är det inte. Den nationalistiska principen säger att alla världens folk har rätt till sin egen frihet. Sverige har en fin tradition av att moraliskt stötta andra folks frihetssträvanden världen över. Alla folks frihet – hela världens fred är en gammal socialdemokratisk paroll. Den har dessvärre gällt alla folk utom det svenska och därför har vi idag bostadsområden i Göteborg och på andra orter som är rena rama krigszoner. Ingen fred i vår stad och vårt land alltså.

Som sverigedemokrater har vi haft anledning att vara extra stolta de senaste månaderna då våra partikamrater i riksdagen konsekvent tagit parti för vår nationella frihet. Vi har motsatt oss utförsäljningen av folkets gemensamma egendom och därmed stått upp för det svenska folkets ekonomiska frihet. Vi har vägrat att ställa upp bakom NATO i ett afrikanskt inbördeskrig och därmed stått upp för det svenska folkets politiska frihet.

Men nationell frihet handlar inte bara om att försvara våra gemensamma tillgångar och vår politiska självständighet. Det handlar också om kulturell frihet, om att varje folk har rätt att bevara sin kultur och utveckla den i den riktning man själv önskar. När ett folk påtvingas en annan kultur kallas det för kulturimperialism och det är inget annat än kulturimperialism när en saudisk moské uppförs på historisk mark på Hisingen i Göteborg.

När SDU demonstrerar i morgon är det ett rop på frihet för oss svenskar. Frihet från ekonomiskt, politiskt och kulturellt förtryck. Det är också en stark protest mot det fysiska och mentala förtryck som drabbar oss svenskar dagligen. Enskilda svenskar, ofta unga svenskar utsätts för hot och våld just för att de är svenskar. Även äldre svenskar drabbas. I hälso- och sjukvården där jag är engagerad politisk har man rätt till tolk om man invandrat hit och inte lärt sig det svenska språket. En gammal svensk man eller kvinna däremot, som arbetat och slitit och byggt upp vårt svenska folkhem får finna sig i att möta en läkare som varken talar eller förstår fullgod svenska. Någon rätt till tolk finns inte då.

Den 15 maj är det omval i Västra Götaland och jag ser morgondagens demonstration som ett startskott på Sverigedemokraternas valrörelse och alla härinne ska veta att ni är varmt välkomna att delta i vårt kampanjarbete. Den 15 maj tar vi tillbaka inte hela, med åtminstone en rejäl bit av vårt land.

Våra bolag

2011-03-21T16:09:00.005+01:00

Förra veckan deltog jag på Västra Götalandsregionens bolagsdag, där bolag som GöteborgsOperan AB, Film i Väst AB och Sahlgrenska International Care AB var representerade. Den högt specialiserade medicinska verksamheten på Sahlgrenska I.C. var mycket intressant att ta del av.
Som sverigedemokrat fick jag tillfälle att gratulera de närvarande socialdemokraterna till en gemensam seger dagen innan då den samlade oppositionen i riksdagen stoppade regeringens planer på försäljning av Sveriges Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), Posten Norden och Telia Sonera. Riksdagen talade också om för regeringen att Vattenfall ska fortsätta vara ett helägt statligt bolag.
Även i Göteborgs kommun har de offentligt ägda bolagen debatterats, och orsaken till det är de aktuella mut- och korruptionsskandalerna i Göteborg. Jag anförde följande:

Det var gott att höra Anneli Hulthén ta upp detta med lagen om offentlig upphandling. Det är beklagligt att det i början av 2000-talet uppstod en juridisk gråzon, huruvida kommunala bolag skulle tvingas att följa lagen om offentlig upphandling och att Göteborg då valde att avvika från svensk praxis. Det är bra att det åtgärdas.
Ett fokusområde i handlingsplanen mot korruption är utbildning, men jag tror dessvärre inte att den kommunala korruption som nu har kommit upp till ytan i första hand handlar om brist på utbildning – jag tror det handlar om brist på moral och jag är rädd för att det är någonting som sitter i väggarna i Göteborg. Men det är bra att vi tar tag i det och försöker vädra ut det.
Det är ju så att uppdraget att vara tjänsteman i ett offentligt ägt företag kräver en hög moral, eftersom det är vår gemensamma egendom man handskas med. Så lägg gärna fokus på moralen. Jag tror att tjänstemännen i övrigt har den utbildning som krävs.

Han som håller i paraplyet

2011-03-10T17:57:00.005+01:00

SD Göteborgs ordförande Mikael Jansson kom nyligen hem från ett studiebesök i Afghanistan. Med på resan var Håkan Juholt. På flygplanet hem kom valberedningens besked. Det regnade förmodligen vid ankomsten då Juholt formulerade sin syn på solidaritet:

"Det kan inte vara så att några hela tiden står i solsken och andra tvingas leva i ösregnet. De som står i solskenet har en skyldighet att hålla ett paraply över dem som står i regnet."

Som socialt sinnad nationalist kan jag tycka att den politiska ambitionen bör vara större än så. Varför inte bjuda in de glömda svenskarna i värmen i stället för att bara erbjuda dem ett paraply?

A Third Way to Palestine

2011-03-05T10:37:00.005+01:00

Januari-/februarinumret av Foreign Affairs beskriver hur en pragmatisk form av palestinsk nationalism håller på att ta form.

For nearly a century, "armed struggle" was the dominant leitmotif of the Palestinian nationalist movement. This strategy was supplemented and ostensibly replaced by peace negotiations after the Oslo accords of 1993. The newest approach, adopted by Prime Minister Fayyad, a U.S.-educated former International Monetary Fund (IMF) economist, signifies the rise of a third and highly pragmatic form of Palestinian nationalism. Fayyad's strategy is one of self-reliance and self-empowerment; his focus is on providing good government, economic opportunity, and law and order for the Palestinians -- and security for Israel by extension -- and so removing whatever pretexts may exist for Israel's continued occupation of the Palestinian territories. Fayyad's aim is to make the process of institution building transformative for Palestinians, thereby instilling a sense that statehood is inevitable.

En extra ordinär händelse #2

2011-02-27T22:54:00.002+01:00

Om elva veckor är det omval till regionfullmäktige i Västra Götaland. Jag välkomnar valet, dels för att rätt ska vara rätt och dels för att det blir fokus på de livsviktiga hälso- och sjukvårdsfrågorna. För Sverigedemokraterna gäller det att mobilisera de sex-sju procent av väljarkåren som nu ger oss sitt stöd i opinionen. Ett valresultat i den storleksordningen kan ge oss plats i de nämnder där regionens stora frågor bereds. Idag kan vi enbart ta debatten i regionfullmäktiges kammare.
Valkampanjen blir ett samarbete mellan RF-gruppen, Västra Götalands fem partidistrikt och partiets riksorganisation. Det är också av största vikt att alla våra medlemmar i länets 49 kommuner, från Gullspång till Göteborg och från Strömstad till Svenljunga, aktiverar sig för att nå ut till de 1,2 miljoner väljare vars röster vi har att kämpa om.

Det är fullbordat

2011-02-26T19:29:00.003+01:00

Idag fullbordades den sista delningen av det tidigare jättedistriktet SD Väst. Därmed finns det fem partidistrikt motsvarande valkretsarna i Västra Götaland.
Det första distrikt som "startade eget" en gång tiden var SD Göteborg. Därefter såg distrikten SD Sjuhärad (Södra Älvsborgs valkrets) och SD Skaraborg dagens ljus. Från och med idag lägger vi till SD Bohuslän och SD Norra Älvsborg.
Som mångårig valberedare i SD Väst har jag varit med på en lång och intressant resa. Denna resa nådde idag vägs ände, och därför kändes det naturligt för mig att inte kandidera igen. Sedan Landsdagarna 2009 är jag dessutom ledamot av Riksorganisationens valberedning. Jag tackar för tiden som varit och önskar de nya valberedarna lycka till med sitt uppdrag.

En extra ordinär händelse #1

2011-02-20T14:02:00.006+01:00

I samband med regionfullmäktige i Vänersborg den första februari höll jag följande anförande angående regionens krishanteringsplan.

Herr ordförande, ledamöter och åhörare!
I bilaga 1 i krishanteringsplanen definieras en ”extraordinär händelse” som en ”händelse som avviker från det normala och som innebär en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner”.
När kriminella gäng, inte sällan av olika etnisk bakgrund, drabbar samman vid våra akutmottagningar med skottlossning som följd är det alltså en ”extraordinär händelse”. På samma sätt är det en ”extraordinär händelse” varje gång räddningstjänsten utsätts för stenkastning. Detta är en situation som sju av partierna i denna kammare har skapat.
Vid ”extraordinära händelser” får krisledningsnämnden fatta beslut om att överta beslutsrätten från andra nämnder i regionen. Mig veterligen har det aldrig hänt, men ibland undrar man om det inte skulle behövas.
Krishanteringsplanen är tydlig. Planen klargör inte bara roller och ansvar i händelse av kris. Den visar också på en krismedvetenhet då den klargör att globaliseringen och kulturella skillnader i samhället innebär vissa risker som kan påverka vår region negativt i form av social oro.
Sverigedemokraterna yrkar därför bifall till regionstyrelsens förslag att regionfullmäktige fastställer denna plan.

Ett socialt hållbart Göteborg

2011-02-15T17:34:00.003+01:00

På senaste kommunfullmäktige i Göteborg behandlades en interpellation av Fouad Rasho (KD) angående kulturella motsättningar i Göteborg. Nedan följer mitt inledande anförande:

Ordförande, ledamöter och åhörare!
Fouad beskriver hur motsättningar mellan olika etniska grupper har ökat på skolor i nordöstra Göteborg. Samtidigt understryker han skolans möjlighet att spela en nyckelroll i att motverka motsättningarna.
Vi sverigedemokrater vill att skolorna i Göteborg ska ge alla elever möjlighet att dagligen få ta del av det svenska i form av vårt språk, vår kultur och våra värderingar. I det ingår också kunskap om och färdigheter i hur vi i Sverige vanligtvis löser konflikter, och även vilket språk och vilken samtalston vi bör använda även i konfliktfyllda situationer. Vi tror att om Göteborgs skolor betonar det svenska i form av språk och värderingar så kan vi ge unga göteborgare med ursprung i andra kulturer en möjlighet att bli svenskar. Gör vi det, så tror vi också att vi är en bra bit på väg bort ifrån den sorgliga situation som Fouad har beskrivit här i dag.

Ta del av hela debatten genom att söka på Fouad Rasho eller Patrik Ehn.

Presidentens utmanare

2011-01-20T13:21:00.010+01:00

Om drygt ett år är det presidentval i Frankrike. Nicolas Sarkozy kommer då att utmanas av sin forne partikamrat Dominique de Villepin. Villepin har en intressant bakgrund. Han föddes i Marocko och växte upp i Venezuela. Fadern Xavier var diplomat och det blev också sonens yrkesbana. Under 80-talet fungerade Villepin som utrikespolitisk rådgivare åt Jacques Chirac. Chirac blev diplomatens väg in i den franska politiken och mellan åren 2002 och 2007 var Villepin i tur och ordning utrikes-, inrikes- och premiärminister. Som utrikesminister gjorde han (tillsammans med sina kollegor från bland annat Tyskland och Ryssland) sig känd som en stark kritiker av USA:s invasion av Irak. Sarkozys och Villepins syn på utrikespolitiken skiljer sig tydligt åt, och inrikespolitiskt är Villepin inte lika hårdför som presidenten. Villepin bildade förra året ett nytt parti som kommer att fungera som hans kampanjapparat i presidentvalet.
Från ett annat håll utmanas Sarkozy av Marine Le Pen som tagit över ordförandeskapet i Front National efter sin far som lett partiet sedan det grundades 1972. I presidentvalet 2002 lyckades Jean-Marie Le Pen med bedriften att ta sig till andra omgången i presidentvalet genom att besegra socialistpartiets kandidat Lionel Jospin. Det ska bli intressant att se hur dottern kommer att utveckla partiets politik det kommande året. Hon har själv uttryckt att politiken behöver breddas och att partiet behöver moderniseras.

Karthago. Quo vadis?

2011-01-19T01:54:00.013+01:00

Tunisien blev liksom Marocko självständigt från Frankrike våren 1956. Algeriets frigörelse från kolonialherren i Paris blev som bekant våldsammare och skulle dröja till 1962. Algeriet och Tunisien blev republiker med auktoritär ledning, men när folket revolterar i Tunisien idag är det ett riskabelt rop på politisk frihet. Upplysta tunisier vet vad fria val kan innebära för islamismens framfart i ett korrumperat land med hög andel fattiga och lågutbildade medborgare. När enpartisystemet avskaffades i Algeriet 1989 bildades ett islamistiskt parti (FIS) som vann övertygande i de kommande valen. Militären ingrep och ett inbördeskrig följde (Bioaktuella filmen ”Gudar och människor” utspelar sig för övrigt i 90-talets Algeriet).
Även Egyptens regering har haft problem med en stark islamistisk opposition i form av Muslimska brödraskapet som bildades i landet 1928. Med sitt krav på social rättvisa i islams namn har brödraskapet utmanat många korrupta arabiska ledare. Brödraskapet har även inspirerat den islamistiska oppositionen i Tunisien, men islamisterna i Tunis fattiga förorter är inte på långa vägar så starka som i Egypten eller Algeriet. Militären skulle med stor sannolikhet inte heller tillåta något islamistiskt inflytande över politiken, men om arabiska (civila och militära) ledare på allvar vill undvika att islamistiska rörelser växer sig starka får de nog försöka förstå hur en officer och politiker som Nasser en gång i tiden kombinerade en antiimperialistisk nationalism med sociala och ekonomiska framsteg.

Nationalismen som överideologi

2011-01-07T21:57:00.012+01:00

I slutet av 1980-talet tågluffade jag runt i ett Europa som fortfarande var delat av järnridån. Ungern som var ”den gladaste baracken” öster om ridån var dock möjligt att besöka med svenskt interrailkort. Våren 1988 hade Viktor Orbán bildat Alliansen av unga demokrater (Fidesz) och i Budapest blev jag ögonvittne till hur polisen med våld försökte stoppa de unga demokraternas demonstrationer.
Efter de första fria valen efter realsocialismens fall 1990 bildade Ungerskt demokratiskt forum (MDF) regering med József Antall som premiärminister. 1994 förlorade MDF regeringsmakten och när den återvanns 1998 hade Viktor Orbáns Fidesz tagit över rollen som ledande högerparti.
Fidesz bildade liksom MDF regering med FKgP, det ungerska småbrukar- och lantarbetarpartiet. FKgP bildades 1908 och vid det första fria valet efter andra världskriget fick partiet nära 60% av rösterna. I början av år 2000 träffade jag FKgPs internationella sekreterare i Budapest. Vi samtalade en eftermiddag och det stod klart att de agrara partierna i Centraleuropa orienterade sig i en annan rikting än de nordiska centerpartierna. Ungrarna liksom polackerna kände sig mer hemma i det konservativa och kristdemokratiska lägret.
Igår tog Ungern över ordförandeklubban i den Europeiska Unionen och därmed leds EU av den ungerske premiärministern Viktor Orbán. I sitt inledningstal nämnde inte Orbán unionens fyra friheter. I stället betonade han den europeiska civilisationens gemensamma värden och historia. Socialdemokratiska och liberala skribenter har förfasat sig över Fidesz förvandling från en ungdomlig liberal rörelse till ett konservativt statsbärande parti. Till saken hör dock att nationalismen alltid varit Fidesz överideologi. När Orban som ung upprorsledare krävde fria val och att de sovjetiska trupperna skulle lämna Ungern gjorde han det som nationalliberal. Då slogs han för det ungerska folkets frihet från inhemskt och utländskt förtryck. I mitten av 1990-talet då demokratin och självständigheten var vunnen rörde sig partiet helt logiskt i riktning mot nationalkonservatismen.
Både MDF och Fidesz kan beskrivas som sociala högerpartier. Socialistpartiets företrädare har efter murens fall mest gjort sig kända för att sko sig själva. Efter murens fall gick det en privatiseringsvåg över landet och den socialistiska nomenklaturan blev över en natt privata storföretagsägare när statlig egendom köptes för en forint.
Jag har besökt Ungern ett tjugotal gånger och på så sätt haft förmånen att lära känna landet och folket väl. Igår var det med glädje jag såg Belgien lämna över EU-ordförandeskapet till Ungern och Orbán. Fidesz är något så fantastiskt som ett nationalistiskt parti som slår vakt om den europeiska civilisationen.

De nya futuristerna

2010-12-16T13:18:00.003+01:00

Futurismen är mest känd som en kulturrevolutionär rörelse grundad för hundra år sedan av italienaren Marinetti. Numera är den också namnet på den utbrytargrupp som under ledning av Gianfranco Fini utmanar Silvio Berlusconi om makten. I den senaste bataljen avgick Silvio med segersiffrorna 314-311. När Finis Alleanza Nazionale (tidigare MSI) gick ihop med Berlusconis parti för två år sedan höjde jag på ögonbrynen. Fini och Berlusconi är två helt olika politikertyper som skulle få svårt att samsas i ett och samma parti även om de regerat tillsammans under lång tid. Tidigare i år blev splittringen ett faktum och Italien har åter en futuristisk rörelse om än med ett helt annat manifest än Marinettis.

Imperialism och nationalism

2010-12-14T11:47:00.002+01:00

Självmordsattacken i Stockholm är dessvärre bara ett tecken i tiden och vi kan konstatera att den religiösa terrorismen har nått Sverige. Saudiarabien beskrivs av många som ”den islamistiska terrorismens bankomat”. Det är den saudiska totalitära regimen som finansierar moskébygget vid Ramberget på Hisingen i Göteborg i sann kulturimperialistisk anda. Det sker utan att en enda politiker förutom Sverigedemokraterna lyfter på ögonbrynet i rikets andra stad. Det finns en stor risk att unga muslimer radikaliseras när den strikt fundamentalistiska riktningen inom sunniislam, wahhabismen, etablerar sig i Göteborg.
Uppenbarligen är andra länder mer oroliga över situationen i Göteborg än kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén. Den amerikanska ambassaden bad Annelis man Bill Werngren på stadskansliet att ordna ett studiebesök på den muslimska friskolan Römosseskolan där för övrigt den moderate riksdagsmannen Abdirizak Waberi är rektor. Den amerikanska ambassadens andreman Robert Silverman besökte skolan och rapporterade hem till Washington. Det är givetvis under all kritik att de som styr Göteborg och Sverige inte tar segregationen och den religiösa extremismen på allvar. Saudiska moskéer och muslimska friskolor kommer aldrig att underlätta integrationen av muslimska invandrare i det svenska samhället.
Det är självklart viktigt att skilja på fredliga muslimer och militanta islamister. På samma sätt måste vi i våra utrikespolitiska ställningstaganden kunna skilja på islamistisk imperialism och arabisk nationalism. Alla folk har rätt till en egen stat. Judar och palestinier uppfattar sig själva och uppfattas av omvärlden som två folk. Då är tvåstatslösningen logisk. I Palestina pågår sedan länge en kamp mellan Fatah och Hamas. Fatahs ideologi kan beskrivas som en kombination av national- och socialdemokrati. Det är en sekulär rörelse som tar avstånd från väpnad kamp. Hamas är militanta islamister. I den maktkampen är det lätt att välja sida.

30 november

2010-12-07T14:34:00.005+01:00

Den 30 november har varit ett nationalistiskt märkesdatum sedan Karl XII:s staty avtäcktes i Kungsträdgården 1868 vid 150-årsminnet av kungens död. Hundra år senare var det allt annat än nationalistiska värderingar som rådde i Sverige, men 1988 bildades Sverigedemokraterna och sedan dess har den politiska nationalismen sakta men säkert tagit plats i det svenska samhället.
Den 30 november i år tog Sverigedemokraterna striden om det svenska språkets ställning då de nio partierna sammanträdde i Västra Götalands regionfullmäktige. Jag begärde ordet och yrkade på ett tillägg i personalvisionen om att regionens anställda ska kunna tala och förstå god svenska. Som argument anförde jag bland annat den medicinska säkerheten. Även i GT har jag debatterat regionrelaterade frågor som arbetskraftsinvandringen av läkare och välfärdens framtid.
I SD-gruppen (sju mandat) har inte bara jag utan även Hanna Wigh och Daniel Rondslätt en bakgrund i Centerrörelsen och vi känner väl C-gruppen (åtta mandat) och dess företrädare i regionen. Om detta kommer att underlätta samarbetet med regionalliansen återstår att se.
Regionvänstern består förutom de rödgröna även av Sjukvårdspartiet (sju mandat). Detta parti bildades av den vänsterradikala centerpartisten Rune Lanestrand. De i mångt och mycket sympatiska idéer som Lanestrand står för kan sägas ha sin ideologiska hemvist i den politiska populismen, såväl den ryska som den amerikanska. Sverigedemokraternas agrara röttar står snarare att finna i den folkliga konservatism som Centerpartiet tidigare stod för. Den lilla liberala kärna som fortfarande utgör Centerpartiet utmanas i regionen alltså både av Sverigedemokraternas traditionalism och Sjukvårdspartiets decentralism.

Nya KF-gruppen gjorde entré

2010-11-08T10:46:00.007+01:00

Inför mandatperiodens första KF var det en del skriverier om de diskussioner som Sverigedemokraterna och Vägvalet fört angående valteknisk samverkan. Denna samverkan skulle dels hantera kommunalrådsposten plus dennes tre tjänstemän, dels fördelningen av platser i nämnderna. Vi presenterade tidigt en lösning där Vägvalet som större parti skulle få kommunalrådsposten. Kommunalrådet skulle därefter tillsätta en stadssekreterare märkt "VV" och två stadssekreterare märkta "SD". Vägvalet ville dock inte gå med på denna lösning utan krävde både kommunalråd och tre tjänstemän på stadskansliet. Jag förde samtal in i det sista med både Tom Heyman och Theo Papaioannou men vi lyckades inte komma överens om en lösning.
Vad gäller platserna i SDN så föll det samarbetet i och med att två ledamöter från Vägvalet hoppade av partiet innan ens mandatsperiodens första KF hade börjat. Därmed blev Vägvalet ett tremandatsparti, och när valen till SDN avgörs behövs fyra KF-röster utöver våra tre, och det kan Vägvalet inte garantera. GT försökte göra en liberal poäng av detta men fick det hela om bakfoten. Det är givetvis svårt för oss i Sverigedemokraterna att nå uppgörelser med ett parti som är så pass instabilt som Vägvalet.
Mitt första möte på kommunfullmäktige handlade mycket om bostadspolitik. Jag begärde ordet på två interpellationer och försvarade allmännyttan samtidigt som jag lyfte fram trygghetsfrågorna i bostadsområdena. Sverigedemokraterna har numera tre representanter i Göteborgs KF. Denna gång tjänstgjorde förutom jag själv även Thomas Åvall och Arne Steen (som ersatte Mikael Jansson). Ersättarna Elinor Englesson och Daniel Rondslätt var också på plats.

Debut i regionfullmäktige

2010-11-03T12:14:00.006+01:00

Igår debuterade Sverigedemokraterna i regionfullmäktige. Eftersom Sjukvårdspartiet (med den lila delfinen som symbol) har gjort upp med Socialdemokraterna är Sverigedemokraterna vågmästare. Det innebär att vi kommer att avgöra många frågor då De röd-grön-lila och Alliansen står emot varandra.
Den enda politiska fråga som debatterades igår var underlaget till regional kulturplan. I detta dokument pekas SD ut som främlingsfientligt. Jag påpekade att det är under all kritik att fullmäktiges partier smädas i regionens dokument. Hur skulle det se ut om Folkpartiet beskrevs som "miljöfientligt" i en regional miljöplan eller om Miljöpartiet beskrevs som "tillväxtfientligt" i en regional utvecklingsplan? Sverigedemokraterna yrkade på att avsnittet skulle strykas och tre moderater röstade på vår linje.

Libyen och liberalen

2010-10-26T20:27:00.002+02:00

I Ekots lördagsintervju utfrågades den göteborgska EU-kommissionären Cecilia Malmström. Programmet handlade om migrationen till Europa och liberalen Malmström fick bland annat obekväma frågor om EU:s samarbete med Libyen i just migrationsfrågorna. Sedan tidigare har Libyen slutit ett bilateralt avtal med Italien och vid sitt statsbesök i somras hos sin forna kolonialherre lovade Muammar Khadaffi att han kan stoppa den illegala invandringen till Europa men att det kommer att kosta. Nu har Cecilia Malmström varit i Tripoli och lämnat över 50 miljoner till Khadaffi som tack för besväret. Liberalerna överraskar allt oftare nu för tiden.

Juche och den 60-åriga tragedin

2010-10-12T19:50:00.009+02:00

Ett av de starkare minnena från fotbolls-VM är när Nordkoreas störste stjärna Jong Tae-Se lät tårarna falla under nationalsången. Jong Tae-Se föddes i Japan av sydkoreanska föräldrar, men det skulle visa sig att hans mor även var nordkoreansk medborgare. Jong Tae-Ses önskan var att få spela för Nordkorea, men det sydkoreanska fotbolls-förbundet sade nej. Till slut lyckades han dock få ett nordkoreanskt pass och sedan dess spelar han för det norra landslaget.
Från kalla krigets allra första dagar var det av största vikt för Kina, Sovjetunionen och USA att kunna kontrollera det koreanska territoriet. Givetvis spelade även närheten till Japan stor roll. 1948 utropades Republiken Korea (Sydkorea) och Demokratiska Folkrepubliken Korea (Nordkorea), och sommaren 1950 anföll Nordkorea Sydkorea i syfte att återförena landet med vapenmakt. En USA-ledd FN-insats, med bland annat 900 svenska officerare, kom till Sydkoreas undsättning. Sovjetunionen stödde Nordkorea med krigsmateriel och Kina skickade styrkor för att slåss på folkrepublikens sida. Kriget pågick fram till 1953 då ett vapenstillestånd trädde i kraft. Något fredsavtal slöts aldrig.
Det svenska deltagandet var inte okomplicerat. Statsminister Tage Erlander och utrikesminister Östen Undén var rädda att den svenska neutralitetspolitiken skulle ifrågasättas och därför lade den svenska FN-delegationen ned sin röst i generalförsamlingen för att slippa medverka till sanktionsåtgärder mot Kina.
Sverige upprättade diplomatiska förbindelser med Nordkorea 1973. Året dessförinnan skrevs Juche in som statsbärande ideologi i Folkrepublikens grundlag. Jucheideologin handlar om att försvara den nationella friheten i alla lägen och på alla områden: ekonomiskt oberoende (Charip), politiskt oberoende (Chaju) och militärt oberoende (Chawi). Ideologin utvecklades som ett resultat av den japanska ockupationen och det starka sovjetiska och kinesiska inflytandet efter kriget. På senare tid är det USA:s utrikespolitik som stärkt ideologin.
En annan viktig del av Juche är den auktoritära läran som ses som ett arv från konfucianismen och dess lära om förhållandet mellan över- och underordnade (furste/undersåte, man/hustru, förälder/barn, äldre bror/yngre bror, äldre vän/yngre vän). De fem banden anses vara av grundläggande vikt för ett fungerande samhälle.
Att peka ut Jucheideologin som orsaken till det nordkoreanska vanstyret är dock att kasta ut barnet med badvattnet. Det är snarare den extrema centralstyrningen av politik och ekonomi i kombination med handels- och geopolitiska faktorer som bäddat för den nordkoreanska katastrofen.
Det är i år 60 år sedan Koreakriget bröt ut. Rent formellt är det inte över och detta är givetvis en enorm tragedi för det koreanska folket. De många miljonerna i norr och de dubbelt så många miljonerna i söder bör fortsätta ansträngningarna för att läka såren och förbereda ett enande. För tjugo år sedan enades Tyskland. Det innebar i princip att de östra delarna blev en del av Förbundsrepubliken utan att något offentligt samtal fördes om hur det nya Tyskland skulle se ut. Om Korea blir ett är det min förhoppning att man tar till vara på de delar av de båda samhällena som är värda att bevara och utveckla. Jucheideologin är en sådan del.

Sverigedemokrat och sjuksköterska

2010-10-03T22:31:00.019+02:00

En fackförening är inte vilken förening som helst. En fackförening har tilldelats makt från riksdagen som i sin tur fått sin makt av folket. Därför är det rent odemokratiskt när Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund säger att aktiva sverigedemokrater inte är välkomna som medlemmar i "hennes" fackförbund. Av den kvarts miljon svenskar som röstade på Sverigedemokraterna i landstingsvalet finns det säkert många sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor, barnmorskor och förmodligen en och annan biomedicinsk analytiker. Några av dessa yrkesmänniskor har också uppdrag inom Sverigedemokraterna. Som invald i Västra Götalands regionfullmäktige är jag också arbetsgivare för dessa och andra yrkesgrupper. Därför hävdar jag bestämt alla regionanställdas demokratiska rätt att engagera sig politiskt utan att diskrimineras av sitt fackförbund.

Norge står fast

2010-09-28T09:55:00.003+02:00

En mätning som gjorts för tidningen Nationen visar att två tredjedelar av norrmännen säger nej till ett norskt EU-medlemskap. Det norska folket slår fortfarande vakt om sin nationella frihet.

Deutschland schafft sich ab

2010-09-10T22:33:00.007+02:00

Socialdemokraten Thilo Sarrazin tvingas avgå som direktör för den tyska centralbanken sedan han belyst det mångkulturella samhällets negativa sidor i boken "Deutschland schafft sich ab" (Tyskland avskaffar sig självt). Därmed är Tyskland en bit på vägen att avskaffa sig självt inte bara som nation, utan även som demokrati. Thilo har påpekat att stora grupper invandrare inte kan/vill anpassa sig till det tyska samhället. Det tålde inte Förbundsrepubliken.

Tjäna folket

2010-09-08T17:08:00.005+02:00

"Tjäna folket" myntades på dagen för 66 år sedan av en bondson i Fjärran Östern. Det är ett mycket lämpligt motto för alla politiker och tjänstemän i Göteborgs kommun. Den så kallade "göteborgsandan" har i många år bidragit till den korruptionskultur som nu kommer upp till ytan. Partier som socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet och vänsterpartiet är alla representerade i kommunens nämnder och bolag, och politiker från de etablerade partierna har givetvis en skuld i det som nu sker, även om de inte vill låtsas om det. Det krävs mer från det blåröda kompisgänget än tafatta utspel om sammanslagningar av kommunala bolag. En stark sverigedemokratisk representation på Börsen efter valet kan i bästa fall bli startskottet för en kommunal kulturrevolution.

Nationalistiskt 50-årsjubileum

2010-09-01T09:56:00.004+02:00

Fram till 1960 var större delen av Afrika koloniserad, men detta år flammade den nationella frihetens låga stark i länder som Senegal, Mauretanien, Mali, Niger och Tchad, alla före detta franska besittningar. 1957 blev Ghana den första kolonin som blev självständig, och under 1960-talets första år skulle andra brittiska kolonier få sin nationella frihet: Tanzania (1961), Uganda (1962), Kenya (1963) och Zambia (1964). Efter frigörelsen har den afrikanska kontinenten präglats av konflikter, fattigdom och korruption, men det hindrar oss inte från att glädjas över att det nationalistiska genombrottet firar 50 år på den afrikanska kontinenten.

Sverigedemokraterna är redo för samarbete

2010-08-15T12:20:00.006+02:00

I en artikel på GP Debatt menar Michael Wahman att idén om Sverigedemokraterna som vågmästare bygger på felaktiga grunder. Han och andra statsvetare får snart tillfälle att ompröva sina teorier.
Under politikerveckan i Visby fick vi möjlighet att samtala med många företrädare för andra partier. Mellan skål och vägg var många moderater, hög som låg och från alla delar av Sverige, positiva till samverkan med SD efter valet. Trots att de nya moderaterna drabbats av en svekdebatt har de fortfarande en stor samsyn med SD vad gäller försvaret och kriminalpolitiken. Folkpartiets skolpolitik å sin sida överensstämmer rätt bra med Sverigedemokraternas. Jan Björklunds utspel om burkor ser vi mest som populism, men på sikt kan nog FP vilja ta tag i integrationsfrågorna på allvar. Ett samarbete med alliansen är alltså fullt möjligt på flera områden, även vad gäller energipolitiken.
Hur ser det då ut vänsterut? Efter en rödgrön valförlust kommer Mona Sahlin sannolikt att avgå. Ett mer pragmatiskt ledarskap i S kan öppna för uppgörelser med SD i frågor som rör välfärden. I förra valet förlorade S många röster till SD. Före detta S-väljare tilltalas av vår vision om ett modernt folkhem och vår politik för de glömda svenskarna i de glömda bostadsområdena. Vi sverigedemokrater ser, till skillnad från Wahman, inte oss själva som ett ytterkantsparti, och om man läser vår skuggbudget upptäcker man snart att vi är ett Sverigevänligt och ansvarstagande mittenparti. Att placera oss långt till höger enbart för att vi vill få ordning på svensk invandringspolitik håller inte.
I Göteborgs kommunfullmäktige ser det något annorlunda ut. Här är ofta SD den enda oppositionen. Ta till exempel frågan om biltullarna där SD som enda parti röstade emot. Alliansen och de rödgröna var rörande överens. Vad gäller bilbränderna och deras orsaker insåg nog Göran Johansson vad som behövde göras, men partiet har inte haft kraft att ta tag i de stora problemen. Sverigedemokraterna kan samarbeta både med Anneli Hulthén och Jan Hallberg om de är beredda att ta tag i Göteborgs akuta segregationsproblem. Att de ska ändra sig om trängselskatten och en folkomröstning om denna är väl för mycket att hoppas på.

Triviala P1

2010-08-14T07:02:00.002+02:00

I Sveriges Radios programserie om den nya andligheten kunde man igår lyssna på del tre med temat ”Den heliga naturen”. Dessvärre var det inte alls djuplodande. Inte ett ord om Arne Næss och ekosofin och eller om Rudolf Steiner och antroposofin vars jordbruksfilosofi ligger till grund för den biodynamiska odlingen. P1 har sannerligen trivialiserats.

Göteborgs fulaste finrum

2010-08-04T10:13:00.004+02:00

Arkitekturskribenten Mark Isitt har i tre artiklar på kultursidorna i GP (25/7, 29/7 och 1/8) satt fingret på Göteborgs sämst utnyttjade platser i centrum. Isitt har rätt i att unika och vackra byggnader som Feskekörka och Saluhallen inte kommer till sin rätt pga den dåligt utnyttjade omgivningen. Även Grönsakstorget nämns som en plats som just bara är en plats, en parkeringsplats, när det har alla förutsättningar att utvecklas till ett riktigt trivsamt torg.
Isitt blir rent poetisk när han beskriver Vallgravens potential, "stilla flyter vattnet i rännor av staplade granitblock, under broar av gjutjärn, längs kullerstensgator kantade med pollare med järnkedjor, ornamenterade lyktstolpar och kandelabrar och i den mörka spegeln reflekteras stadens allra stiligaste byggnader, parker och torg".
Man kan inte annat än hålla med Mark Isitt om att Göteborgs politiker i årtionden har misshandlat stora delar av vår stad.

Botaniska trädgården

2010-06-27T11:41:00.007+02:00

Idén om en botanisk trädgård kom till då Göteborgs skolförening önskade få tillgång till ett botaniskt undervisningsfält. Arbetena med trädgården påbörjades 1916 och liksom Liseberg och Götaplatsen sammanföll invigningen med Jubileumsutställningen 1923. Trädgården är idag en av världens största botaniska trädgårdar och rymmer bland annat Sveriges största orkidésamling. 1998 överfördes trädgården från Göteborgs kommun till Västra Götalandsregionen.

Liseberg

2010-06-22T00:11:00.007+02:00

Liseberg var från början namnet på ett av Göteborgs landerier, alltså en finare lantbruksfastighet inom stadens gränser. Göteborgs landerier tillhörde staden och brukades sommartid av dess borgare. På 1800-talet var systrarna Mary, Emily, Charlotte och Ann Nonnen bosatta på landeriet. Systrarna var kända i Göteborgs kulturliv och startade Göteborgs första rit- och målarskola. Emily Nonnen, som levde på Liseberg till sin död 1905, översatte Lewis Carrolls ”Alice i underlandet” till svenska. 1908 köpte Göteborgs stad landeriet, men det var först i samband med Jubileumsutställningen 1923 som nöjesparken öppnades. Liseberg är idag ett av många kommunala bolag i Göteborg.

Götaplatsen

2010-06-17T12:21:00.005+02:00

Runt Götaplatsen hittar vi flera av Göteborgs viktigaste kulturinstitutioner. Götaplatsen färdigställdes till Jubileumsutställningen 1923 då Konsthallen och Konstmuseet stod klara, båda i klassicistisk stil. 1931 invigdes Carl Milles staty Poseidon, och några år senare öppnade Stadsteatern och Konserthuset sina portar.

Trädgårdsföreningen

2010-06-12T15:31:00.007+02:00

Trädgårdsföreningen bildades 1842 på initiativ av Henric Elof von Normann, en blomsterälskande kapten vid artilleriet. Två arkitekter och en trädgårdsmästare fick i uppdrag att anlägga trädgården och Göteborgs stad bidrog både med reda pengar och med flera tusen lass jord. Artilleriet i sin tur lovade två års hästgödsel mot en ringa ersättning. Trädgårdsföreningens vackra järn- och glasskapelse uppfördes 1878 med Kristallpalatset i London som förebild. Trots den förhållandevis höga entréavgiften blev Palmhuset ett mycket populärt utflyktsmål för göteborgarna. 1975 övertogs parken av Göteborgs kommun.

Brunnsparken

2010-06-07T22:04:00.005+02:00

Brunnsparken fick sitt namn då en av stadens apotekare uppförde ett brunnshus av sten i den lilla park som var belägen på holmen i Stora Hamnkanalen. Esaias Tegnér drack brunn här 1837 och nitton år senare började man i stället använda brunnshuset som varmbadhus. 1913 anlades en underjordisk pumpstation vid Brunnsparken, men för dagens göteborgare är platsen mest känd som en hektisk knutpunkt för stadens spårvagnslinjer.

Natur och kultur i Göteborg

2010-06-02T15:11:00.002+02:00

Bloggen presenterade tidigare i år en serie artiklar på temat natur- och kulturkonservatism. Det är ideologiskt logiskt att Sverigedemokraterna är det parti som starkast slår vakt om nationens natur- och kulturvärden. I SD Göteborgs kommunala budgetförslag kan man läsa följande:

”Svenskarna är ett naturälskande folk, och vi sverigedemokrater vill bejaka denna egenskap hos oss. Vördnaden för och längtan till naturen finns givetvis även hos de svenskar som är bosatta i större städer. Vi svenskar har inte bara ärvt vårt land av våra förfäder, vi har också lånat det av våra barn. Forntid och framtid hänger ihop, så även i miljöpolitiken.” (Kapitel 10: Den naturnära staden)

”Musik, dans, teater och andra konstformer ska få offentligt stöd så länge som de ger uttryck för sund nordisk kultur och högre västerländsk civilisation. Här spelar Operan, Stadsteatern och Konserthuset en viktig roll. Dekadenta och destruktiva kulturyttringar kan inte räkna med något som helst stöd från Göteborgs kommun.” (Kapitel 8: Kultur för folket)

Under juni månad kommer bloggen att presentera några av Göteborgs mest kända natur- och kulturmiljöer, vissa välbevarade andra inte.

Hulthén och Hallberg söker samarbete

2010-05-28T00:31:00.006+02:00

Tidigare i vår meddelade socialdemokraterna och moderaterna att de tänker samarbeta i Stockholm för att stoppa Sverigedemokraterna om partiet blir vågmästare där. Carin Jämtins (s) och Sten Nordins (m) utspel har nu följts av ett liknande äktenskapslöfte i Göteborg. Anneli Hulthén (s) och Jan Hallberg (m) har nu meddelat att de mycket väl kan tänka sig en samverkan partierna emellan enbart för att stoppa Sverigedemokraterna i Göteborg. Moderaternas och socialdemokraternas inställning visar återigen hur nära de står varandra i realpolitiken, och att Sverigedemokraterna i många frågor är den enda oppositionen.

Framåt nationauter!

2010-05-01T21:43:00.010+02:00

2010 skriver Sverigedemokraterna historia. Nu kräver vi folkhemmet åter. Det är tid för plikt, ordning och rättvisa.

Kommunal visar sitt fula tryne

2010-04-27T23:45:00.004+02:00

Busschauffören och kommunalaren Nader Helawi kandiderar för Sverigedemokraterna. Av den anledningen vill hans fackförbund förvägra honom medlemskap. Enligt Kommunal är SD rasistiskt och fascistiskt. Mig veterligen förespråkar inte SD någon indelning av människor i ett hierarkiskt system av raser, och av Kommunals anti-demokratiska beteende att döma är det snarast fackförbundet som bör betecknas som fascistiskt.

Skarpt läge

2010-04-20T10:24:00.005+02:00

Enligt Sifos aprilmätning är det jämnt mellan det blå (45,0%) och röda (48,5%) blocket. Sverigedemokraterna (4,9%) är tungan på vågen eftersom varken högern eller vänstern får egen majoritet. Denna position är dock förmodligen mer teoretisk än praktisk. I Stockholm har moderater och socialdemokrater klargjort att de tänker samregera i huvudstaden om Sverigedemokraterna blir vågmästare i kommunen. Vad gäller riksdagen så kan man tänka sig följande majoritetscenarion om SD blir vågmästare:

1) "Ett blått paket med gröna snören"
(M/KD/FP/C + MP)
Detta alternativ är förmodligen det mest troliga. MP och de borgerliga har en stor samsyn i många så kallade valfrihetsfrågor. Efter valet 2002 förhandlade MP med KD/FP/C om att bilda en minoritetsregering. Då var det dock C som avbröt förhandlingarna pga rädlsan för den gröna konkurrenten. Denna gång kan Reinfeldts mittenorienterade nya moderater tvinga in C i fållan och samtidigt splittra de rödgröna.

2) "Ett rödgrönt paket med blå snören"
(S/MP + FP/C)
I Västra Götalandsregionen har S samregerat med FP/C i flera mandatperioder. Om mandaten räcker kan S/MP koppla loss V och skapa en koalition med FP/C i stället. För S är det än större vinst att vinna statsministerposten och splittra borgerligheten än att mista V.

3) "Små paket med brokiga snören"
Givetvis finns det två uppenbara minoritetsscenarion där de rödgröna får förlita sig på FP och/eller C i vissa lägen, eller där alliansen kan hoppas på MP i vissa frågor. SD kommer ju dessutom att använda sin rösträtt i kammaren och rösta efter eget omdöme.

Sammanfattningsvis så är det bloggens gissning att allt samarbete med SD kommer att undvikas till varje pris. Detta visar återigen att de bara finns en verklig opposition i Sverige vad gäller de framtidsavgörande frågorna.

Den enda oppositionen

2010-04-14T10:13:00.005+02:00

Sverigedemokraterna ska stoppas till varje pris. Därför kommer socialdemokraterna och moderaterna att samarbeta över blockgränserna i Stockholm om SD blir vågmästare där. Detta meddelar Carin Jämtin (s) och Sten Nordin (m). Jämtins/Nordins utspel visar tydligt att Sverigedemokraterna är den enda oppositionen i svensk politik och att de politiska blocken är blott en chimär.

Göteborg - Marseille tur och retur

2010-04-05T23:39:00.015+02:00

Det är både billigt och lätt att ta sig från Göteborg till Marseille. Man tar bussen ut till Säve flygplats på Hisingen och inom ett par timmar har man nått den franska medelhavskusten. Marseille är liksom Göteborg en stad präglad av sjöfart och handel och liksom i Göteborg har arbetarrörelsen en stark tradition av att styra staden. Från 1953 till sin död 1986 var socialisten Gaston Defferre stadens borgmästare, men därefter har socialisterna tappat röster till Jean-Marie Le Pen och Front National. FN har dock aldrig lyckats vinna borgmästarvalet i Marseille, utan det riktiga genombrottet på lokal nivå fick partiet 1995 i tre andra städer i regionen då man vann borgmästarvalen i Toulon, Orange och Marignane. Två år senare erövrades den fjärde staden i samma region då invånarna i Vitrolles valde Catherine Mégret till sin borgmästare. I årets regionalval i Provence-Alpes-Côte d'Azur fick Front National över 20 procent av rösterna vilket visar att Le Pens parti fortfarande är en kraft att räkna med i fransk politik.

Bevarandets politik i Centerrörelsen

2010-03-30T11:03:00.021+02:00

På Sverigedemokraternas valkonferens i Stockholm den 27 mars kunde jag glädjas åt att en rad före detta centerpartister deltog som ombud. Mikael Jansson, femma på riksdagslistan, började sin politiska bana som centerpartist i Örebro. Partiveteranen Joakim Larsson var i sin ungdom medlem i CUF, och både Daniel Rondslätt och Stefan Lundkvist var distriktsordförande i samma ungdomsförbund. På plats i Stockholm var också Sven Niklasson från Kungälv som nyligen bytt från C till SD. Jag själv har en bakgrund som ombudsman i CUF och som ordförande för Centerpartiet i Skövde.
Nedanstående artikel författades av mig under min tid i Centern då jag fortfarande hade förhoppningar om att partiets liberaliseringstrend var en ideologisk modenyck. Dessvärre hade jag fel. Texten som publicerades i den konservativa tidskriften Contextus får avsluta bloggens tema (29 december - 30 mars) om ekonationalism, natur- och kulturkonservatism och populism.

/Patrik Ehn

Bevarandets politik i Centerrörelsen

”Efter andra världskrigets slut blev Sverige ett rikt land och kunde lägga sig till med vad man kallar välstånd. Vi fick det helt enkelt bra. Om det är rättvist eller inte kan man diskutera. Vi slapp kriget och industrin byggdes ut och till industrin gick böndernas barn. Bondesamhället upphörde och vårt land blev ett nytt land, där det inte var säkert att man kände sig riktigt hemma. På tio år, mellan 1950 och 1960, lade man ner Bonde-Sverige med en fart av omkring 3000 småbruk om dagen. Man trodde på stora enheter, stora kommuner och att det för all framtid skulle finnas arbete i städerna. Vi fick det materiellt bättre naturligtvis, men vi förbrukade något som man kanske med ett enkelt ord kunde kalla frid. Vi blev i det nya landet främlingar för varandra. Med småbrukaren försvann småhantverkarna och småbutikerna och den lilla kammaren där gammelmormor låg sjuk, och den lilla skolan och den lilla grisen och den lilla dansbanan. Allt som varit var icke mer. Allt överskådligt smått förklarades olönsamt, ty trollformeln till lycka hette lönsamhet.”

Orden är Stig Claessons och citerades i Centerpartiets bok Valpraktikan. Det var Valpraktikan som öppnade mina ögon för Centerpartiet 1994.
Bevarandets politik har tagit sig olika uttryck i europeisk historia. De politiska bonderörelserna bildades som en reaktion på industrisamhällets avigsidor. Ett slags folklig konservatism vände sig mot socialisternas och liberalernas materialistiska framstegsiver. För många bondeförbundare representerade arbetet vid jorden en livsform av särskilt värde. Den nya bondeentusiasmen som till exempel P J Rösiö, Carl M Pettersson I Ugglehult och Anders Larson-Kilian väckte i början av 1900-talet i front mot urbaniseringen var otvivelaktigt av betydelse för en politisk bondesamling. Industrialismen fördärvade folket både fysiskt och andligt, förkunnade Rösiö, jordbruket var nödvändigt för att ”hålla folkanden hög och ren”. Uttryck för bondeidealismen fanns också i den svenska dikten som hos Carl Larsson i By i Till bönderna:

Och det är vida förnämare
att gå som en karl bakom plog och harv
än att taga sitt bröd som krämare
med ocker på andras tarv.

En viktig beståndsdel i det centerideologiska tankegodset är idén om småskaligheten. Odalbonden – den självägande arbetaren – är symbolen för föreningen av det som många har sett som motkrafterna i vår tid, nämligen arbete och kapital. Centerpartiet är ett klassiskt småföretagarparti som ofta förespråkat den kooperativa företagsformen. Ett småskaligt näringsliv sprider ägandet och gör det personligt och lokalt. Med småföretagsamheten blir fler människor delaktiga och därmed ansvariga. Ett småskaligt näringsliv gör också samhället mindre sårbart. Det gäller också för ett småskaligt energisystem. Att kunna odla sin egen basmat och basenergi är ovärdeligt. Det skapar oberoende, och oberoende är viktigt för en rörelse med bonderötter.
Små kommuner och kommunalt självstyre främjar medborgarnas delaktighet. Småskaligheten går hand i hand med decentralismen som vänder sig mot såväl röd som blå koncentrationspolitik. Statens och storfinansens makt ska begränsas. Byråkraten och plutokraten representerar två doktriner som centerideologin vänder sig emot, socialismen och liberalismen.
De nordiska centerpartiernas småskaliga svar på de växande storstädernas växande problem samlades i idén om lokalsamhället. Om familjen är den första, så är lokalsamhället den andra av de tre naturliga gemenskaper som centerideologin betonar. Lokalsamhället är en gemenskap av människor i områden som fungerar som självständiga sociala enheter. Det har en inre samhörighet och är ett mindre och naturligt geografiskt område.
Närheten till boende, arbete, skola och service är viktig. Lokalsamhällen fungerar bra och främjar tillhörighet och ansvarskänsla. I omgivningar som är översiktliga och som ger närhet och trygghet kan invånarna själva avgöra vad som är bäst för sin närmiljö. I lokalsamhället kan mycket av dagens kommunala service skötas på ideell basis. Det ser vi i de framväxande byalagen i Sverige. Lokalsamhället är den nya tidens motsvarighet till bondesamhällets bygemenskap.
När jag gick mitt sista år i grundskolan var det vattentäta skott mellan skolämnena. Idrott, hemkunskap och biologi hölls isär. Nu vet ju de flesta att motion, kost och miljö tillsammans har betydelse för vår hälsa. Helhetssynen är centerideologins andra gröna nerv, och även här har bondearvet en central roll. För den preindustrielle bonden var ekonomin direkt beroende av ekologin. Bonden levde av och med naturen. För en människa som sår och skördar och som lever med årets växlingar är kretsloppstänkandet givet. Centerpartiet fick sin gröna färg 1929. Då var den redan etablerad som den europiska landsbygdsrörelsens färg. Att människan är en del av naturen är en självklarhet. Vem kan förstå det bättre än ett före detta bondeförbund?

Människa och miljö. Natur och kultur. Allting hänger ihop. På det standar som ledde 1914 års bondetåg stod det i broderade bokstäver Forntid-Framtid. Denna anda lyfts fram i boken Annerledeslandet av Anne K. Grimsrud och Per-Olaf Lundteigen. Den senare är Senterpartiets nuvarande partisekreterare. Begreppet Annerledeslandet rymmer två saker: Att ta vara på det bästa i sin egen kultur samtidigt som man har ”visjoner om – og vilje til – att strekke seg etter noe bedre”. Det norska bondepartiets program från 30-talets början inleds med orden ”Bondepartiet ser landsens sin framtid og lukka utløysande sammenknytt med ei utvikling som er bygd på nasjonal og kristelig grunn”. Än idag är det Senterpartiet som starkast tar ställning för nationalstaten och folkkyrkan.
Kampen för nationalstaten är mycket tydligare i den norska centerrörelsen än i den svenska. I Norge var det Senterpartiet och Anne Enger Lahnstein som stod i spetsen för EU-motståndet. Senterpartiet slår vakt om Norges politiska självständighet, men också den ekonomiska. Detta får konsekvenser för partiets syn på globaliseringen. Lundteigen och Grimsrud citerar Keynes: ”Jeg sympatiserar med dem som vil redusere heller enn å öke den ökonomiske intergrasjon mellom nasjonene. Ideer, kunnskap, kunst, gjestfrihet og reiser – dette er ting som i sin natur bör være hjemmelagde, så sant det med rimelighet lar seg gjøre. Og framför alt, la finanskapitalen primært være nasjonal”.
Nationalstaten som form främjar demokratin i små länder som de nordiska, men nationalstaten har också ett innehåll som är demokratiskt gynnsamt. Detta uttrycks i Senterpartiets principprogram från 1995: ”En av forutsetningene for et demokrati er at innbyggerna föler tilhørighet til et felleskap. Nasjonalstaten gir etter Senterpartiets mening den beste ramma for ett slikt felleskap. Kulturelt rotfeste er viktig i en tid med mange og raske omstillinger”.
Nationen eller folket är centerideologins tredje naturliga gemenskap. Denna gemenskap har i Sverige utsatts för påfrestningar i och med de senaste årtiondenas invandring till vårt land. Den snabba förändringen från homogen nation till mångkulturellt samhälle gör att många svenskar känner sig lika främmande för den allsmäktiga utvecklingen som människorna i Slas berättelse.
Centern är en socialkonservativ rörelse, vilket är raka motsatsen till ett neoliberalt storstadsparti. Idag görs dock på sina håll ivriga försök att knyta centerideologin till liberalismen. Det är fel. Varje möte med liberalismen är i grund och botten en kulturkrock mellan Sverige och Stockholm, mellan Moder Jord och Mammon, mellan bondeklass och borgarklass. Den svenska centertraditionen är i grunden svensk och starkt knuten till jorden och folket som brukat den. Centerrörelsen har ingen Mill eller Marx. Centersjälen finner man i rörelsens sångböcker, och den uttrycks kanske bäst i Bondens visa.

Jag är så glad, jag är så fri!
Min är den jord jag plöjer,
pch icke lagens tyranni
mig under oket böjer.
Jag är ej mera någons träl.
Jag strävar för mitt eget väl.
Jag ger min skatt, gör rätt och skäl
och egna fåror plöjer.
Mitt hus på egen grund jag har,
dess låghet ej besvärar.
Det öppnas gärna för en var,
som Gud och frihet ärar.
Min mat är enkel och min dryck,
vars dropp från klippan flyter tryggt.
Jag den dock aldrig, om jag fick,
mot läckra rätter byter.
När granna kläder andra sig
med mindre skäl förnöja,
den jord jag föder föder skänker mig
min gråa vallmarströja.
När den är hel och ren och varm
och spunnen vid min hustrus barm
och vävd utav min dotters arm –
kär är mig denna tröja.

Den ryska populismen

2010-03-25T10:37:00.001+01:00

Den ryska (och den amerikanska) populismens uppgång sammanföll med avskaffandet av den ryska livegenskapen (och det amerikanska slaveriet). I Ryssland blev feodalherren i stället godsägare och för många ryssar förbyttes träldomen till ett löneslaveri. De ryska populisterna kallades narodniker (av ryskans ”narod” som betyder folk/nation). Narodnikerna betraktade den kejserliga regeringen och dess byråkrati som både monstruös och förlegad, och man ville uppnå jämlikhet, trygghet och välfärd för alla ryssar. Narodnikerna ansåg dock inte att samhällets sociala och ekonomiska framsteg nödvändigtvis var knutna till industrialismen och därmed förkastade man den historiska materialismen och marxismens tes om att kapitalismen är nödvändig för att uppnå ett socialt rättvist samhälle. Tvärtom ansåg de ryska populisterna att den industriella revolutionen med dess arbetsdelning och specialisering hade påverkat de europeiska folken negativt, framförallt socialt och kulturellt. Narodnikerna framhöll i stället den ryska bygemenskapen miren (av ryskans ”mir” som betyder både värld och fred) som ett idealsamhälle (jämför med lokalsamhället) där enhet, helhet och närhet var ledorden . Rörelsen betraktade den ryske bonden som bäraren av värden som enkelhet, traditionalism och solidaritet. Narodnikerna efterträddes ideologiskt av det socialrevolutionära partiet som blev det stora bondepartiet i Ryssland i början av 1900-talet. Partiet förbjöds av bolsjevikerna efter 1917 års revolution men dess medlemmar fortsatte att strida i inbördeskriget under grön flagg mot såväl de röda som de vita. De röda gick vinnande ur striden och den ryska miren slogs sönder i den kommunistiska kollektiviseringsprocessen.

Den amerikanska populismen

2010-03-24T22:46:00.004+01:00

Efter det amerikanska inbördeskrigets slut uppstod en rad bondeallianser som försökte påverka de etablerade partierna Demokraterna och Republikanerna att förbättra förhållandena för den amerikanska landsbygdsbefolkningen. När man inte fick gehör skapade man ett tredje självständigt parti som fick namnet Folkets Parti men som kallades för populisterna. Populisterna hade en lång erfarenhet av organisationsarbete bland farmarbefolkningen och organiserade både självägande bönder och arrendatorer, men även många lantarbetare och industriarbetare anslöt sig till partiet. Man utövade hårt kritik mot de etablerade partierna och den till dessa hårt knutna ekonomiska och byråkratiska eliten. Populisternas politiska program bestod av en rad förslag som syftade till att demokratisera den politiska processen, men det rörde också många frågor som var knutna till jord, arbete och kapital. Till exempel krävde man förbud mot utländskt ägande av jorden, åtta timmars arbetsdag och begränsning av trusternas makt. Man engagerade sig hårt i infrastrukturfrågor och förespråkade att järnvägar, post, telegrafi och telefoni skulle ägas och drivas av staten i folkets intresse. Det populistiska partiet hade en kortvarig men omvälvande inverkan på amerikansk politik och hade som mest 10 kongressmän, 5 senatorer, 4 guvernörer och 345 ledamöter i 19 av de 44 delstatsregeringarna. Partiet utmanövrerades dock av Demokraterna som till viss del övertog deras agenda.

Populismen och folkviljan

2010-03-04T19:08:00.019+01:00

Under 1800-talet växte det fram två ideologier med folket i fokus. Nationalismen (av latinets natio) lade vikten vid den kulturella betydelsen av begreppet folk, medan populismen (av latinets populus) ville ta tillvara folkets sociala kraft för att utmana den politiska, ekonomiska och kulturella eliten. Populismen kan ses som en bärare av det folkliga/demokratiska men även det småskaliga/decentralistiska tankegods som ofta präglat många folkrörelser. Även demokratin (av grekiskans demos) utgår från folket och betonar dess politiska rättigheter.
Det enda parti i Sverige som förvaltar arvet från alla dessa tre idéer är Sverigedemokraterna som själva beskriver sig som den nya folkrörelsen. Dessvärre har begreppen nationalism och populism använts av de som står längst från folket för att beskriva nationell frihet och folkvilja som något dåligt.
Folkviljan manifesteras tydligast i folkomröstningar. I 1994 års folkomröstning om EU-medlemskapet stod de tre mindre partierna Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet på nej-sidan. Övriga partier var för ett medlemskap trots att S, C och KD kämpade med starka interna motsättningar. Det tyngsta argumentet mot EU var det demokratiska. Mot detta ställde framförallt S, M och FP det ekonomiska argumentet som C och KD försökte mjuka upp med vaga fredsargumentet. Ja-sidan backades upp av såväl LO som SAF.
I folkomröstningen om införandet av euron nio år senare var det samma laguppställningar, men med den skillnaden att Centerpartiet anslöt sig till nej-sidan. Liknande positioner gällde även i folkomröstningen 1980 då C, VPK och KDS representerade linje tre som ville ha en snar avveckling av kärnkraften. S och FP samsades under linje tvås banér och moderaterna drev linje ett. S, M och FP tog stark hänsyn till industrins behov av elkraft och fick liksom i de senare folkomröstningarna facket och näringslivet med sig.
Sammantaget kan man se att partier som SD, MP, V och i viss mån C ofta ställt sig mot det politiska och ekonomiska etablissemanget i Sverige. Detta har även gällt på lokal nivå, t ex när den dåvarande centerpartisten och senare sverigedemokraten Sven-Olle Olsson drev fram den berömda folkomröstningen i Sjöbo. Ett aktuellt exempel är frågan om trängselskatt där Sverigedemokraterna som enda parti i Göteborgs kommunfullmäktige ställde kravet på folkomröstning i frågan.
Moderaterna, Socialdemokraterna och Folkpartiet har hållit en annan demokratisk linje, och trots att de i de två senaste valen tillsammans fått mer än två tredjedelar av rösterna är deras politik ofta på kollisionskurs med vad svenska folket tycker och tänker. I valet 1994 fick EU-förespråkarna 87% av rösterna, men i folkomröstningen två månader senare bar de bara upp en knapp majoritet.

Den besjälade naturen

2010-02-28T22:52:00.018+01:00

Nationalmuseums utställning av Caspar David Friedrichs verk var något utöver det vanliga. Friedrich föddes 1774 i Svenska Pommern och var en av de konstnärer som reagerade mot upplysningens krassa materialism och blinda förnuftstro. I Friedrichs konstverk besjälas naturen i sann romantisk anda.

Morgen im Riesengebirge

Das Eismeer

Frau vor untergehender Sonne

Der Abend

Mondaufgang am Meer

Mann und Frau den Mond betrachtend

Kügelgens Grab

Abtei im Eichenwald

Avatar

2010-02-09T21:54:00.008+01:00

Tack vare den populära filmen Avatar så kan också barn ta del av den natur- och kulturkonservativa civilisationskritiken som är grunden för den ekonationalistiska ideologin.

Turismen ur ett konservativt perspektiv

2010-01-31T23:44:00.005+01:00

I januari månads första postning diskuterades begreppet natur- och kulturkonservatism. Bloggen kom fram till att en syntes av de ideologier som vill bevara världens natur- och kulturvärden kan komma att bli nödvändig inom en relativt snar framtid. Under dagen sände Sveriges Radio P1 ett program som ställde frågan om man kan flyga till Thailand årligen och ändå kalla sig miljövän. Frågan är om den globaliserade massturismen inte hotar kulturen i lika hög grad som den hotar naturen.

80-talisterna och ekonationalismen

2010-01-27T00:06:00.015+01:00

80-talisterna
I 2009 års sista postning förutspådde bloggen att Miljöpartiet och Sverigedemokraterna kommer att växa på bekostnad av Centerpartiet och Kristdemokraterna i 2010 års val. Miljöpartiet är idag det naturliga alternativet för många av de gröna väljare som tidigare hade sin hemvist i det då miljöradikala CUF. På den tiden var även KD kärnkraftsmotståndare. Den kulturkonservativa väljargruppen inom såväl C som KD som trivdes med Torbjörn Fälldin och Alf Svensson börjar nu upptäcka Sverigedemokraterna.
Miljöpartiet såg dagens ljus 1981 som ett direkt svar på olyckan i Harrisburg 1979 och 1980 års folkomröstningen om kärnkraften. Kärnkraftens faror bekräftades 1986 i Tjernobyl och i valet 1988 tog Miljöpartiet plats i riksdagen. Sverigedemokraterna bildades samma år som en reaktion mot den oansvariga invandringspolitik som fördes och som skapade stora ekonomiska och sociala problem.

Kritiken mot industrisamhället
Miljöpartiet var vid bildandet start kritiskt till den framstegsideologi och den tillväxtfilosofi som man ansåg drev såväl socialdemokraterna som de borgerliga partierna. För SD var nationalismen partiets ideologiska ledstjärna, och liksom ekologismen fann den sig aldrig till rätta på den förlegade höger-vänsterskalan. Ett nationalistiskt parti företräder hela folket och ställer sig av naturliga skäl över en simpel klassindelning av politiken.
Såväl Miljöpartiets som Sverigedemokraternas kritik mot höger- och vänsterpartierna har mycket att göra med de gamla partiernas rötter i industrisamhället. Den tidiga sociala kritiken mot industrisamhället kom från konservativt och marxistiskt håll. Den riktade sig mot det utanförskap som växte fram då människorna lämnade landsbygden och jorden till förmån för städerna och dess fabriker. Den skarpa klassindelningen sågs som ett resultat av den nya ekonomiska ordningen. Konservatismen önskade likt sociologen Émile Durkheim ett organiskt samhälle där alla var beroende av varandra. Karl Marx förutspådde ett klasslöst samhälle. Konservatismen och marxismen blev trots sin ursprungliga samhällskritik en del av industrisamhället i form av de rena klasspartier som skapades till höger och vänster.

Migration och alienation
Liberalismen idéer (som både socialdemokrater och moderater numera bekänner sig till) om öppna gränser upplevdes säkert som realistiska då dessa tankar tog form på 1700-talet. I det moderna samhället har dock praktiserandet av fri rörelse över nationsgränserna fått stora sociala konsekvenser i och med de nya kommunikationer som tillkommit sedan Adam Smiths dagar. 1900-talets massmigration till vår del av världen har skapat ytterligare rotlöshet i de storstäder där människor från vitt skilda kulturer har samlats. Den sociala rotlösheten var givetvis påtaglig redan i 1800-talets London, men den fick en kulturell dimension med efterkrigstidens massinvandring till Europa. Alienationen (förfrämligandet) är i det närmaste total i stora delar av Europas större städer idag. Det kan tyckas underligt att marxister av idag inte lyckats applicera sin alienationsteori på det mångkulturella samhället och att så kallade konservativa politiker inte ser massinvandringens problem.

Två jättar med var sin släpvagn
Sverige domineras idag av ett stort ”högerparti” (moderaterna) och ett stort ”vänsterparti” (socialdemokraterna). Folkpartiet och Vänsterpartiet är deras ideologiska släpvagnar och inget av dessa fyra partier vare sig vill eller kan på allvar ta itu med det moderna samhällets problem i form av miljöförstöring och massmigration. Partierna vilar ideologiskt på den liberalism och marxism som även stod som varandras internationella motpoler under efterkrigstiden då de manifesterades ekonomiskt som kapitalism i USA och kommunism i Kina och Sovjetunionen. Idag ser det annorlunda ut. Marknadsekonomin USA styrs politiskt av en (social)demokrat som vill reglera storbankerna och genomföra en historisk sjukvårdreform för att inkludera hela det amerikanska folket. Kina är kapitalistisk diktatur och Ryssland inte så långt därifrån. Korten i leken blandas och ges, men det är fortfarande samma kort.

Ekonationalism 2030
Både natur och kultur har utsatts för stort tryck de senaste årtiondena och med mindre än åtta månader kvar till valet ser det ut som att Miljöpartiet och Sverigedemokraterna kommer att öka sitt väljarstöd markant. Partierna är mycket olika, men båda bär på ett radikalkonservativt tankegods eftersom den bärande tanken i denna ideologi är att slå vakt om bestående värden. I ekologismens fall handlar det om att bevara naturvärden och i nationalismens fall att bevara kulturvärden. Kan man dessutom kombinera natur- och kulturkonservatismen med en alienationsteori så kommer vi kanske att se en ideologisk syntes på tjugo års sikt, helt enkelt för att verkligheten kräver det.

Ett nytt politiskt landskap tar form

2009-12-29T22:46:00.001+01:00

Under året som gått har man kunnat läsa ut flera tendenser i det politiska opinionsläget. En tendens inom det borgerliga blocket är att centerpartiet och kristdemokraterna backar. Under november månad 2009 gjordes åtta olika mätningar av den politiska opinionen i Sverige. Ett genomsnitt av dessa visade att (c) och (kd) har ett stöd på 4,8 respektive 4,4 procent. Dessa två regeringspartier riskerar alltså att åka ur riksdagen vid nästa val, och har också i flera mätningar placerat sig under riksdagsspärren. På sikt är det logiskt att de försvinner, helt enkelt eftersom de inte har något att erbjuda de svenska väljarna. Dessa partier är att betrakta som ideologiskt döda.
Med (c) och (kd) ur leken kan man tänka sig en ny spelplan med två större partier i trettioprocentsklassen, socialdemokraterna och moderaterna, med var sin marxistisk (v) respektive liberal (fp) släpvagn på fem procent. Sverigedemokraterna och miljöpartiet kan mycket väl etablera sig på en tioprocentsnivå och spela mer fristående roller i en nytt politiskt landskap. I januari kommer Folkhemmet 031 att titta närmare på dessa två nya stjärnskott i svensk politik, vilka båda såg dagens ljus på det glada 80-talet. Folkhemmet 031 tackar för året som gått och ser fram emot 2010 som kommer att gå till historien som året då den svenska nationalismen fick sitt genombrott.

Globaliseringens gissel i Gävle och Göteborg

2009-12-08T22:18:00.006+01:00

- Det är naturligtvis väldigt, väldigt tråkigt.

Det är näringsministerns kommentar till att tusen svenskar ser ut att förlora sina arbeten på Ericsson i Gävle.

- Det är en fruktansvärd tragedi för Gävle.

Det är vad Ericssons metallordförande har att säga till sina medlemmar innan de kastas ut i arbetslöshet.

Ericsson själva skyller på den nya tekniken när bolaget låter kvasten gå, men samtidigt passar man på att flytta över produktionen till låglöneländer.

Det räcker inte längre att regeringens och fackföreningarnas ansträngningar för att bevara svenska arbetstillfällen begränsar sig till ord. Det har ingen betydelse hur ledsna och upprörda politiska och fackliga företrädare förefaller vara inför fullbordat faktum på Volvo, Saab och Ericsson. När jobb och fabriker försvinner till Kina måste den fackliga och nationella kampen bli en.

SD intar den tredje positionen

2009-12-03T13:57:00.010+01:00

Ur Jimmie Åkessons tal på Sverigedemokraternas landsdagar:

En fråga som kommer att vara oerhört avgörande även i nästa val är förstås arbetsmarknadspolitiken. I finanskrisens spår och i den lågkonjunktur som vi nu befinner oss i kommer svenska löntagares trygghet att kraftigt försämras. Många har redan lämnat sina jobb och många, många fler blir det innan det vänder uppåt igen. Det är den verklighet som alla politiker och partier tvingas förhålla sig till när vi går in i valrörelsen nästa år.

Låt oss så här inledningsvis slå fast en sak som är lika självklar som den är enkel. Den svenska välfärden är helt beroende av att människorna i det här landet arbetar och bidrar till det gemensamma. Och människors möjligheter att arbeta är helt beroende av tillgången på jobb. Låt oss slå fast det.

Vi har idag – och det visade inte minst partiledardebatten tidigare i veckan – en väldigt cementerad blockindelning i riksdagen, med två väldigt tydliga alternativ.

Regeringens så kallade arbetslinje
Å ena sidan har vi den borgerliga regeringen, som sedan tillkomsten av Nya Moderaterna och den så kallade Alliansen kapat en traditionell socialdemokratisk retorik och bygger nu hela sin politik på den så kallade arbetslinjen.

Hur har det gått? I slutet av september var en kvarts miljon människor inskrivna som arbetslösa hos Arbetsförmedlingen. Det är drygt 100 000 fler än för ett år sedan. Arbetslöshetssiffrorna ser oerhört dystra ut framöver, vi går mot massarbetslöshet.

Samtidigt har hundratusentals löntagare lämnat a-kassorna efter regeringens försämringar. Nästa år kommer över 50 000 personer dessutom att lämna sjukförsäkringen – de utförsäkras – och ska ut och söka jobb.

Detta är verkligheten i en tid när konkurrensen om jobben, på grund av lågkonjunkturen och regeringens utbudspolitik, är oerhört mycket tuffare än på väldigt länge. Utsikterna för att få jobb är små. Det kommer att kosta. Och kostnaderna för detta hamnar slutligen på kommunerna, där pengar måste tas från kärnverksamheterna för att garantera de utförsäkrade en grundläggande trygghet. Välfärden blir lidande – inte minst skolan och omsorgen – men så klart också den allmänna offentliga servicen generellt.

Lärare, barnskötare, personal i hemtjänsten får gå hem. Det handlar om 60 000 jobb i välfärden som försvinner. De som blir kvar får arbeta mer och hårdare, med allt vad det kommer att innebära för exempelvis hälsan och i förlängningen sjukskrivningstalen. Samtidigt drabbas barn och äldre i sin tur av att servicen försämras. Det blir dyrare att vara gammal, när avgifter för exempelvis trygghetslarm eller ledsagning höjs samtidigt som man får sin mat på ännu konstigare tider än vad man är van vid eller tvingas i säng ytterligare någon timme för tidigt för att personalen inte räcker till. Tryggheten urholkas lite till...

Investeringar skjuts på framtiden för att kommunerna inte har råd att bära kapitalkostnaderna. Skolor, daghem och andra offentliga lokaler städas mer sällan av besparingsskäl. Underhåll och skötsel av fastigheter och parker blir eftersatt, också det av besparingsskäl. Även den sortens till synes enkla, oskyldiga besparingsåtgärder får konskekvenser på lång sikt, men de syns ofta inte innan mandatperioden är över och sen kan man alltid skylla på någon annan när fler skolbarn får astma eller gamla kulturbyggnader förfaller.

Detta är några av de vardagliga konsekvenserna av regeringens politik.

Arbetskraftsinvandring och lönedumpning
Vi har ju också – inte minst under EU-valrörelsen – riktat väldigt skarp kritik mot andra delar av regeringens arbetsmarknadspolitik, och då särskilt den del som gäller de nya reglerna för arbetskraftsinvandring.

En fri arbetskraftsinvandring – att i princip vem som helst från hela världen kan komma hit och konkurrera om de svenska jobben – kombinerat med en fri rörlighet inom Europa och – det jag pratade om tidigare – de kraftiga försämringarna i trygghetssystemen tydliggör regeringens ambitioner. Arbetsutbudet ökar. Och vad händer när utbudet av något ökar, jo då sjunker priset, i det här fallet priset på arbete. Vi får en lönedumpningseffekt.

Det vi ser är en klassisk, borgerlig lönedumpningspolitik. Den så kallade arbetslinjen är i själva verket lönedumpningslinjen.

Det här är inte uttalat, tvärtom, man förnekar det. Men man avslöjades för bara någon månad sedan, att man ser det här som en positiv effekt av den förda arbetsmarknadspolitiken, att människor är beredda att arbeta för lägre lön.

Det är tydligt, partivänner, att den här regeringen driver en politik som står i direkt motsats till svenska löntagares intressen.

Vänsterkartellens politik
Jag sa tidigare att vi har två tydliga alternativ i riksdagen, och det andra alternativet, vid sidan av den borgerliga lönedumpningslinjen, är alltså det som den rödgröna kartellen presenterat.

Och vad är det?

Ja, att döma av partiledaredebatten i onsdags är det inte särskilt mycket alls. Det enda konkreta av betydelse vi fick ut av den debatten var att Mona Sahlin vill höja skatten och höja ersättningsnivåerna i a-kassan.

Någon politik för att skapa jobb fick vi inte se, tvärtom vill man alltså göra det dyrare att arbeta genom skattehöjningar.

Vänsteralternativet i valet nästa år blir alltså en återgång till det som blivit socialdemokratins signum de senaste åren - bidragslinjen.

Trygghetslinjen
Här har vi alltså å ena sidan regeringens lönedumpningslinje, å andra sidan vänsterkartellens bidragslinje.

Partivänner, det här duger inte! Jag skulle vilja presentera det tredje alternativet i svensk politik för er; trygghetslinjen.

Jag är övertygad om, att om att slänger bort de ideologiska skygglapparna, bortser från olika särintressen, så kan man kombinera trygghet, rörlighet och tillväxt på arbetsmarknaden. Vi kan skapa en rörligare arbetsmarknad och samtidigt radikalt öka tryggheten för Sveriges löntagare.

Grunden till trygghet är tillgången på arbete, och grunden till tillgången på arbete är att företagen i vårt land vill, kan och vågar anställa. En annan förutsättning är att arbetskraften är anställningsbar.

Det krävs åtgärder för att göra det enklare att driva företag och att anställa, billigare att driva företag och att anställa och mindre riskfyllt att driva företag och att anställa. Vi måste dessutom förbättra tillgången på riskkapital. Sverige är världsledande på innovationer, vi har en oerhörd forskningsintensitet, men den svenska paradoxen säger oss att vi är förbaskat dåliga på att omsätta våra innovationer i pengar och tillväxt. Vi måste komma åt den paradoxen.

Det krävs en aktiv arbetsmarknadspolitik, med matchning, vidareutbildning, yrkesutbildning och lärlingssystem. Allt detta kombinerat med ett väl utbyggt trygghetssystem, en generös omställningsförsäkring, för den som hamnar mellan två arbetstillfällen.

På det här sättet kan vi kombinera de tre nyckelfaktorerna, trygghet, rörlighet och tillväxt.

Vi tar det en gång till:

Den svenska välfärden är helt beroende av att människorna i det här landet arbetar och bidrar till det gemensamma. Och människors möjligheter att arbeta är helt beroende av tillgången på jobb.

Ur askan i elden

2009-11-12T11:35:00.011+01:00

Efter andra världskriget ockuperades västra Tyskland av västmakterna USA/Storbritannien/Frankrike och östra Tyskland av Sovjetunionen. Väst fick ett federalistiskt liberalkapitalistiskt system delvis efter amerikansk modell. De dominerande partierna var socialdemokraterna och kristdemokraterna. Det lilla liberala partiet agerade ofta kungamakare då deras mandat behövdes för att säkra något av de två större partiernas majoritet i förbundsdagen.
Östra Tyskland blev kommunistiskt delvis efter sovjetisk modell. Det kommunistiska och det socialdemokratiska partiet slogs samman till det statsbärande Tyska Socialistiska Enhetspartiet. Vid sidan av detta parti fanns fyra erkända partier, ett liberaldemokratiskt, ett nationaldemokratiskt, ett kristdemokratiskt samt ett bondeparti. Under det styrande partiets ledning sammanfördes dessa på en enhetlig vallista där även fackföreningar fanns med. Trots att dessa partier var representerade i folkkammaren hade de i praktiken liten politisk makt.
I årtionden kämpade det tyska folket för ett återförenande. Nationalister från hela Europa deltog i kampen eftersom ett delat Tyskland också innebar ett delat Europa. Socialister och liberaler var inte alls lika angelägna att muren skulle falla. För tjugo år sedan föll så äntligen muren för det tyska folkets tryck och Tyskland kunde återförenades. Återföreningen skedde dock uteslutande på västs villkor och idag är många av de sociala rättigheter som var självklara för östtyskarna försvunna. Arbetslösheten i östra Tyskland är skyhög, kriminaliteten och drogmissbruket har ökat kraftigt och östtyskarna har dessutom berikats av amerikansk och turkisk kultur.
I morgon inleder de tyska socialdemokraterna sina partidagar i Dresden. Dessvärre kommer de inte att presentera någon väg framåt för för tyskarna. Tyskland behöver otvivelaktigt en samhällsmodell som grundar sig på annat än liberala och marxistiska antaganden. Tyskland behöver en nationalistisk regering som sätter det egna folket i första rummet.

S backar efter kongress

2009-11-09T10:08:00.004+01:00

Socialdemokraterna backar i Demoskops senaste mätning trots att undersökningen gjordes samtidigt som partiet höll sin uppmärksammade kongress. Demoskops VD Anders Lindholm menar att stödet för socialdemokraterna ökar ju mindre Mona Sahlin och andra partiföreträdare syns i media. Ett parti som däremot stärker sin ställning är Sverigedemokraterna.

Vilken demokrati försvarar våra soldater?

2009-11-02T13:19:00.005+01:00

På den nyligen avslutade socialdemokratiska kongressen beslutade ombuden om fortsatt militär närvaro i Afghanistan. De svenska soldaternas uppgift har bland annat varit att övervaka den så kallade demokratiska processen i landet. Oro har funnits att vallokaler skulle attackeras av talibaner, och visst står det utom alla tvivel att talibanrörelsen inte önskar demokrati. Dessvärre verkar inte heller de afghanska myndigheterna ställa sig bakom de demokratiska priciperna, och det är också mycket tveksamt om den sittande presidenten Karzai kan betecknas som demokrat. Frågan som man därmed ställer sig är vilken demokrati våra soldater försvarar.
Karzais främsta motkandidat, Abdullah Abdullah, beslutade att inte ställa upp i en andra valomgång eftersom den hårt kritiserade ordföranden för valkommissionen, Azizullah Ludin, sitter kvar på sin post. Ludin utropade idag således Karzai som president med följande ord:

- Den oberoende valkommissionen förklarar den ärade Hamid Karzai som president... eftersom han vann den första omgången och är den ende kandidaten i den andra.

Hela valprocessen är ett skämt och det är dags att vi tar hem våra trupper och släpper den naiva tron på att kunna införa demokrati överallt i världen.

S-kongress utan överraskningar

2009-11-01T18:24:00.006+01:00

S-kongressen bjöd inte på några överraskningar, ej heller några heta inrikespolitiska debatter. Socialdemokraternas strategi för att skapa arbetstillfällen har fått kritik inte bara från politiska motståndare utan också från forskarvärlden. Sahlin vill skapa en "kompetensförsäkring" som i mångt och mycket liknar "kunskapslyftet" från 1990-talet. Anders Forslund som är biträdande chef för Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering menar att resultatet av kunskapslyftet fortfarande är oklart.
Den enda frågan som orsakade riktig debatt var den om den svenska militära instatsen i Afghanistan. Flera ombud pläderade för att socialdemokraterna ska kräva att Sverige drar tillbaka sina trupper. Göteborgaren och före detta utrikesministern Jan Eliasson statsade dock hela sitt förtoendekapital när han bedyrade att svenska soldater behövs i Afghanistan.
Leif Pagrotsky, också göteborgare och före detta minister, presenterade socialdemokraternas kulturpolitik. Hans ambitioner att överbrygga skillnader mellan stad och land och mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare, vad gäller såväl tillgång som utövning av kultur är givetvis lovvärd, men vad som är betydligt viktigare är kulturens innehåll, och vid det här laget vet de flesta vad s-märkt kulturpolitik står för.

Riktlinjer för SD:s arbetsmarknadspolitik

2009-10-29T16:03:00.006+01:00

Riktlinjer för en sverigedemokratisk arbetsmarknadspolitik antogs av partiets landsdagar den 17 oktober 2009.

Sverigedemokraterna utgår från en pragmatisk, tvärpolitisk hållning inom det arbetsmarknadspolitiska området.
Målsättningen är att kunna tillvarata nationens samlade intressen. Avsaknaden av ideologiska bindningar och bevakande av särintressen på området gör att partiets politiska inriktning kan komma att skifta beroende på underliggande förutsättningar, politiska förändringar och konjunkturläge.
Hög grad av stabilitet på arbetsmarknaden är en bra grund för nöjda löntagare samt ett produktivt näringsliv. Stabilitet förutsätter en god balans mellan arbetsmarknadens parter vilket i sin tur förutsätter en väl avvägd kompromiss mellan å ena sidan löntagarnas intresse av trygghet och goda försörjningsmöjligheter och å andra sidan arbetsgivarnas intresse av handlingsfrihet och tillväxtmöjligheter.
Såväl fackförbunden som arbetsgivarorganisationerna fyller härvidlag en viktigt samhällsfunktion. Viktigt att poängtera är dock att arbetsgivare och löntagare inte enbart har motstridiga intressen, utan också starka gemensamma intressen i stabilitet och tillväxt. En god tillgång på arbetstillfällen skänker löntagarna såväl trygghet som valfrihet.
Tillväxtskapande åtgärder som främjar en sådan utveckling måste således vara centrala i en löntagarvänlig politik.
Sverigedemokraterna försvarar grunderna i den svenska modellen, där arbetsmarknadens parter genom förhandlingar gör upp om lönenivåer och andra centrala villkor. Vi tror på en aktiv arbetsmarknadspolitik där statens huvudsakliga roll är att övervaka att arbetsmarknaden och dess spelregler fungerar optimalt. Bortsett från vad som framgår av nedanstående skrivningar har partiet inga ambitioner att göra några betydande ingrepp i den rådande lagstiftningen på området.

Under mandatperioden 2010-2014 ämnar Sverigedemokraterna primärt driva följande frågor med koppling till det arbetsmarknadspolitiska området:

Understödja sysselsättning, flexibilitet och tillväxt genom att:
- Öka stödet till landets innovatörer samt höja anslagen till forskning och utveckling.
- Öka stödet till turism- och besöksnäringen, med särskilt fokus på den del av dessa näringar som lyfter fram landets historia och kulturarv.
- Reformera LAS, så att det blir möjligt att undanta fler personer ifrån turordningsreglerna för samtliga företag.
- Säkerställa näringslivets behov av stabil och billig tillgång till el, genom att förlänga de befintliga kärnkraftsverkens livslängd och investera i ny kärnkraft.

Motverka lönedumpning och skydda svenska löntagare genom att:
- Riva upp de nuvarande reglerna för arbetskraftsinvandring, slopa permanenta uppehållstillstånd och kraftigt reducera anhöriginvandringen. Tillfälliga arbetstillstånd för arbetskraftsinvandrare skall endast kunna tilldelas arbetstagare med kompetens som omöjligen går att finna i Sverige.

Försvara den svenska modellen genom att:
- Verka för ett avskaffande av utstationeringsdirektivet, delar av den nuvarande arbetstidslagen samt alla övriga försök till inblandning på den svenska arbetsmarknaden ifrån EU eller andra utländska intressen.

Motverka diskriminering och svenskfientlighet genom att:
- Skrota instegsjobben och förbjuda alla andra former av positiv särbehandling, etnisk kvotering/diskriminering på
arbetsmarknaden.

Öka löntagarnas trygghet genom att:
- Förstärka satsningen på yrkesutbildning.
- Höja ersättningsnivåerna i A-kassan.

SD står starkt bland Handels medlemmar

2009-10-12T23:29:00.005+02:00

Sverigedemokraterna stärker sina positioner i LO-leden. Var tionde medlem i fackförbundet Handels skulle rösta på SD om det vore val i dag. Det visar en enkät som Handels gjort bland sina medlemmar i nordöstra Skåne och Blekinge. Enkäten visar också att fyra av fem av medlemmarna vill att förbundet arbetar med politiska frågor som barnomsorg, sysselsättning och arbetsmarknadspolitik. SD stöds av 9,7 procent och moderaterna av 13,1 procent. Varannan medlem tänker rösta på socialdemokraterna.

Folkrepubliken fyller år

2009-10-01T12:55:00.022+02:00

Idag fyller Folkrepubliken Kina 60 år. Det nya Kina som Mao utropade den första oktober 1949 fick en ny flagga och ett nytt statsvapen. Den stora stjärnan symboliserade Kinas kommunistiska parti, och de fyra mindre stjärnorna symboliserade bönderna, arbetarna, småborgarna och de patriotiska kapitalisterna, alltså de samhällsklasser som skulle bygga det nya Kina.
Man kan se på världen med olika glasögon, men för att förstå densamma måste man ha ett kulturellt och historiskt perspektiv vid sidan av det politiska och ekonomiska. Liberaler tenderar att glömma eller bortse från det kulturella och historiska perspektivet. Därför tror de att västerländsk demokrati är något som kan implementeras på samma sätt och samtidigt överallt på jorden. Så är det förstås inte.
Kina är idag en kapitalistisk enpartistat, men framförallt ett imperium. Detsamma gäller den kapitalistiska tvåpartistaten USA och den kapitalistiska flerpartistaten Ryssland. Att dessa imperier ser om sina intressen i världen är fullt naturligt. I studiet av internationella relationer kallar man detta realism.
En nation utvecklar den ekonomiska och politiska modell som passar dess syften bäst. För närvarande passar kapitalismen den kinesiska utvecklingen bäst. Kina är på frammarsch i Afrika och kineserna tar för sig av afrikanska naturtillgångar som de själva inte har. I gengäld finansierar kinesiska företag afrikansk infratruktur som Kina givetvis har nytta av när råvarorna ska skeppas till Mittens rike. Så fungerar världen.

Tio miljoner förlorade väljare på elva år

2009-09-30T14:00:00.015+02:00

1875 bildades Tyska socialistiska arbetarepartiet (SDAP). Partiet bytte senare namn till Tyska socialdemokratiska partiet (SPD) och blev ett föredöme för socialdemokrater i framför allt Norden. Under efterkrigstiden har SPD dominerat tysk politik, och med ledare som Willy Brandt och Helmut Schmidt låg SPD stadigt på ett valresultat på över 40%. Även Gerhard Schröder lyckades med denna bedrift för elva år sedan, men sedan dess har det gått utför. Söndagens resultat på 23% är inte annat än en katastrof och bara hälften av vad partiet haft tidigare.
Från klarhet till klarhet går däremot Oskar Lafontaine och hans socialister som ökar från nio till tolv procent. Även de gröna och liberalerna vinner mark och de senare kommer nu att bilda regering med kristdemokraterna. Problem har dock redan tornat upp sig eftersom Westerwelles liberaler radikalt vill försvaga de anställdas rättigheter på arbetsmarknaden, något som Angela Merkels kristdemokrater motsätter sig.
Nationaldemokraterna nådde inte heller denna gång något genombrott på nationell nivå, men de har breddat sin väljarbas och är representerade både på lokal och regional nivå. I Tysklands sex östra förbundsländer är partiet fortfarande starkast men i västra Tyskland är man blott ett enprocentsparti. Partiet har alltså inte lyckats erövra några desillusionerade SPD-väljare. Det är givetvis ett stort misslyckande för ett parti som starkt slår vakt om den tyska socialstatsmodellen. I kampen om besvikna socialdemokrater är det Röde Oskar som dragit det det längsta strået.

Så här fördelades rösterna mellan socialister, socialdemokrater och nationaldemokrater i östra Tyskland:

Sachsen
Socialister 24,5
Soc.demokrater 14,6
Nat.demokrater 4,0

Thüringen
Socialister 28,8
Soc.demokrater 17,6
Nat.demokrater 3,2

Sachsen-Anhalt
Socialister 32,4
Soc.demokrater 16,9
Nat.demokrater 2,2

Brandenburg
Socialister 28,5
Soc.demokrater 25,1
Nat.demokrater 2,8

Berlin
Socialister 20,2
Soc.demokrater 20,2
Nat.demokrater 1,6

Mecklenburg-Vorpommern
Socialister 29,0
Soc.demokrater 16,6
Nat.demokrater 3,3

Val i Afghanistan

2009-09-19T04:25:00.002+02:00

Svenska soldater har skickats till Afghanistan för att försvara landets demokrati. Nu visar det sig att valfusket varit omfattande och att den sittande presidenten Karzai (eller någon annan kandidat för den delen) knappast kan betraktas som segrare under rådande omständigheter. Vilken demokrati ska de svenska soldaterna nu försvara?

Val i Norge

2009-09-19T04:14:00.005+02:00

Fremskrittspartiet är ingalunda ett nationalistiskt parti, men de har satt fokus på samhällsproblem som är förknippade med det mångkulturella samhället. På så vis har de fått partier som Höyre och Arbeiderpartiet att ändra invandringspolitik. Ändå blev det norska valet en besvikelse för många. Eftersom de borgerliga inte fick majoritet blev det heller aldrig aktuellt att diskutera en regering ledd av Fremskrittspartiet. Å andra sidan skulle det lilla socialliberala Venstre med största sannolikhet vägrat ingå i ett parlamentariskt underlag till en borgerlig regering med Siv Jensen som statsminister. Venstre är det parti som gått i hårdast polemik mot FrP:s invandringspolitik. Detta straffade sig. Nu finns bara två liberaler kvar på Stortinget.

Val i Tyskland

2009-09-19T03:38:00.012+02:00

Den 27 september är det val till förbundsdagen och dessutom delstatsval i Brandenburg. I Brandenburg siktar NPD på representation i en tredje delstat efter att tidigare ha lyckats i Sachsen och Mecklenburg-Vorpommern. NPD är idag den enda nationalistiska kraften att räkna med i Tyskland. Det visade inte minst delstatsvalen i Sachsen och Thüringen där Republikanerna inte ens lyckades få ihop en halv procent av rösterna. I Thüringen (4,3%) var NPD bara 0,7 procentenheter från att klara femprocentsspärren och i Sachsen (5,6%) lyckades partiet trots en tillbakagång hålla sig kvar i parlamentet. I Saarland backade partiet visserligen från 4,0% till 1,5% men det har sin orsak i Oskar Lafontaines enorma popularitet i delstaten. Lafontaine som tidigare var partiledare för de tyska socialdemokraterna gick efter flera års frånvaro från politiken 2005 över till WASG (valalternativet för arbete och social rättvisa) som sedermera gick ihop med det socialistiska partiet PDS. Lafontaine och hans parti har liksom NPD en stark social profil.

Sommar med Ernst, Ernst och Ernst; Del 6

2009-08-29T13:56:00.011+02:00

Ernst Jünger (1895-1998)
Ernst Jünger föddes i Heidelberg men växte upp i Hannover. Under skoltiden var han medlem i Wandervögel och som artonåring rymde han hemifrån för att tjänstgöra som främlingslegionär i Nordafrika. Han återvände och stred för Tyskland på västfronten i första världskriget. För sina insatser fick han järnkorset av första graden och Pour le mérite. I krigs-dagboken I stålstormen (In Stahlgewittern) skildrade han sina erfarenheter från fronten.
I flera böcker gav Jünger gav uttryck för sin syn på det moderna samhället och människans förhållande till maskinen. Arbetaren (Der Arbeiter) var i Jüngers ögon i första hand en historisk gestalt, inte en symbol för klass. Ernst Jünger uppmanade till en total mobilisering (Die totale Mobilmachung) av samhället och bejakade den nya teknikens destruktiva sidor (alltså även den moderna krigsföringen). Han såg ett totalt upplösande av den gamla ordningen som en förutsättning för en ny form av mänskligt liv.
Samma år som det andra världskriget bröt ut formulerade Jünger djupsinnig kritik mot den stat som Hitler skapat, men trots att boken På marmorklipporna (Auf den Marmorklippen) kan ses som ett försvar av tyrannmordet så förbjöds den inte. Under andra världskriget tjänstegjorde han som kapten i det ockuperade Paris där han umgicks med bland andra Picasso som han också skyddade från den tyska underrättelsetjänsten. Jünger var en inspirationskälla för konservativa anti-nazister och han var nära vän med de äldre preussiska officerare som låg bakom 20 juli-attentatet mot Hitler.
Efter kriget utvecklade Jünger ett av sina centrala begrepp - Anarken. Enligt Jünger är anarken för anarkisten vad monarken är för monarkisten. Anarkisten är maktens dödsfiende, men anarken erkänner inte makten och står därför fri. Anarken Ernst Jünger dog som en fri man 102 år gammal.

Utvalda verk (*översatta till svenska)

Dagböcker:
In Stahlgewittern* (1920)
Das Wäldchen 125 (1924)
Feuer und Blut (1925)
Gärten und Straßen (1942)
Myrdun. Briefe aus Norwegen (1943)
Atlantische Fahrt (1947)
Ein Inselfrühling (1948)
Strahlungen (1949)

Romaner:
Heliopolis. Rückblick auf eine Stadt* (1949)
Die Zwille (1973)
Eumeswil* (1977)
Eine gefährliche Begegnung (1985)

Berättelser:
Sturm* (1923)
Afrikanische Spiele (1936)
Auf den Marmorklippen* (1939)
Die Eberjagd (1952)
Besuch auf Godenholm (1952)
Gläserne Bienen (1957)

Essäer:
Der Kampf als inneres Erlebnis (1922)
Das abenteuerliche Herz. Aufzeichnungen bei Tag und Nacht (1929)
Der Kampf um das Reich (1929)
Die totale Mobilmachung (1930)
Der Arbeiter. Herrschaft und Gestalt (1932)
Blätter und Steine (1934)
Das abenteuerliche Herz. Figuren und Capriccios (1938)
Am Kieselstrand (1951)
Über die Linie* (1951)
Der Waldgang (1951)
Ad hoc (1970)
Annäherungen. Drogen und Rausch* (1970)
Träume. Nocturnes (1970)
Prognosen (1993)
Weiße Nächte (1997)

Sommar med Ernst, Ernst och Ernst; Del 5

2009-08-28T22:25:00.007+02:00

Ernst von Salomon (1902-1972)
Ernst von Salomon föddes i Kiel i norra Tyskland. Efter kadettskola i Karlsruhe och Groß-Lichterfelde deltog han som sjuttonårig frikårssoldat i striderna mot de röda i Baltikum. Under 1920-talet var motsättningarna starka mellan olika politiska grupper och efter inblandning i attentatet på utrikesminister Walther Rathenau fick Ernst von Salomon avtjäna fem år i fängelse. Efter frisläppandet engagerade han sig i den militanta nordtyska lantfolkrörelsen där även hans bror Bruno var synnerligen aktiv. Bruno var redaktör för tidningen Das Landvolk i vilken Ernst också medverkade.
Innan Hitlers maktövertagande hann Ernst von Salomon skriva färdigt tre böcker som alla speglar hans liv. ”Die Kadetten” handlar om hans barn- och ungdomstid och idealiserar samtidigt det preussiska. I ”Die Geächteten” berättar han om sin tid som laglös (Geächteter) frikårssoldat och i ”Die Stadt” skildrar han delvis sitt politiska arbete i lantfolkrörelsen. I likhet med Jünger och Niekisch har von Salomon betecknats som ”ädelfascist”. Han kände avsmak för nazisternas brutalitet och var själv nära att drabbas då han anklagades för samröre med den hitler-oppositionelle Otto Strasser. Han valde att dra sig undan politiken och fick tjänst som manusförfattare inom filmkoncernen UFA. När kriget var över sammanstrålade han med sina gamla national-revolutionära kamrater och fortsatte att verka inom den tyska filmindustrin.

Utvalda böcker
Die Geächteten (1930)
Die Stadt (1932)
Die Kadetten (1933)
Nahe Geschichte (1936)
Das Buch vom deutschen Freikorpskämpfer (1938)
Boche in Frankreich (1950)
Der Fragebogen (1951)
Glück in Frankreich, Hamburg (1966)
Die Kette der tausend Kraniche (1972)
Der tote Preuße (1973)

Utvalda filmmanuskript
Kautschuk/Die Grüne Hölle (1938)
Sensationsprozess Casilla (1939)
Kongo-Express (1939)
Carl Peters (1941)
Der dunkle Tag (1943)
Der unendliche Weg (1943)
Die Unheimliche Wandlung des Axel Roscher (1943)
Johann (1943)
08/15 (1954)
08/15 - Im Krieg (1955)
08/15 - In der Heimat (1955)
Liane, das Mädchen aus dem Urwald (1956)
Liane, die weiße Sklavin (1957)
Liane, die Tochter des Dschungels (1957)
Soldatensender Calais (1960)
Lysistrata (1961)

Sommar med Ernst, Ernst och Ernst; Del 4

2009-08-25T12:09:00.009+02:00

Ernst Niekisch (1889-1967)
Ernst Niekisch började sitt yrkesverksamma liv som skollärare och anslöt sig till det tyska socialdemokratiska partiet revolutionsåret 1917. Under 1920-talet började han vända sig mot marxismens tro på en internationell socialism och försökte i stället bygga en bro mellan den tyska arbetarrörelsen och den icke-reaktionära och anti-liberala högern. Han inspirerades av Oswald Spenglers stridsskrift ” Preussentum und Sozialismus” från 1921 där Spengler betonar de preussiska dygderna plikt, ordning och rättvisa (att jämföra med den franska revolutionens slagord om frihet, jämlikhet och broderskap).
Niekisch uteslöts ur socialdemokraterna 1926 och verkade därefter fram till 1934 som nationalrevolutionär skribent och utgivare av tidskriften Widerstand. Han var tidvis även redaktör på tidningen Volksstaat. Niekisch myntade begreppet ”Sparta-Potsdam-Moskva” och i preussisk anda förespråkade han (likt dagens Gerhard Schröder) en utrikespolitisk orientering österut. Hans antivästliga inställning utövade inflytande på politiker som Gregor Strasser. Strasser mördades sommaren 1934 på order av Hitler, men Niekisch lyckades överleva de långa knivarnas natt, detta trots att han redan 1932 givit ut skriften ”Hitler - ein deutsches Verhängnis” i vilken han varnar för ett nazistiskt maktövertagande. 1937 greps han dock av Gestapo och efter två år i häkte dömdes han till livstids fängelse.
1945 befriades Ernst Niekisch av Röda armén, men han var då en fysiskt bruten man delvis förlamad och blind som ett resultat av sin tid i fängelse. Han bosatte sig i Berlin och valdes 1949 till ledamot av den Tyska demokratiska republikens första kammare. Efter att DDR-staten krossat det stora arbetarupproret 1953 lämnade han desillusionerad sina politiska uppdrag. Niekisch flyttade till västra Berlin där han dog 1967.

Utvalda verk
Der Weg der deutschen Arbeiterschaft zum Staat (1925)
Grundfragen deutscher Außenpolitik (1925)
Gedanken über deutsche Politik (1929)
Entscheidung (1930)
Der politische Raum deutschen Widerstandes (1931)
Hitler Ein deutsches Verhängnis (1932)
Im Dickicht der Pakte (1935)
Die dritte imperiale Figur (1935)
Geheimes Reich (1937)
Das Reich der Niederen Dämonen (1953)

Sommar med Ernst, Ernst och Ernst; Del 3

2009-08-10T18:43:00.008+02:00

Schweizaren Armin Mohler (1920-2003) har delat in den tyska idéströmningen konservativ revolution i fem kategorier varav tre är ideologiska/teoretiska och två mer handlingsinriktade.

1) De nationalrevolutionära och den preussiska principen
Den nationalrevolutionära gruppen bestod av unga tyskar med fronterfarenhet från första världskriget. Krigsnederlaget och den så kallade skyttegravssocialismen hade präglat dem och deras starka nationalistiska och revolutionära vilja. Preussen var i många hänseenden de nationalrevolutionäras ideal, men det konservativa elementet kom här i skymundan. De var starkt bejakande till samhällets teknologiska utveckling och kan såtillvida ses som futuristernas kusiner. Gruppen utvecklade tidigt tankar om den tyska/preussiska (icke-marxistiska) socialismen och önskade sig således en icke-kapitalistisk samhällsordning på nationell grund. I en vidare bemärkelse var de anti-västliga och fiender till all sorts liberalism (”England inom oss”). Utrikespolitiskt orienterade de sig österut. Som företrädare för denna grupp nämns bland andra Ernst Jünger, Otto Strasser, Ernst von Salomon, Harro Schulze-Boysen och Ernst Niekisch.

2) De ungkonservativa och den tyska rättsidén
Den tyska ungkonservativa gruppen använde prefixet ”ung” för att avgränsa sig mot den reaktionära konservatismen. De ungkonservativa avfärdade den franska revolutionens ideal och lyfte fram det Tysk-romerska riket (Heliga romerska riket av tysk nation) som förebild. De såg nationen som en organisk enhet och eftersträvade snarast ett socialt differentierat ståndssamhälle. Enligt Armin Mohler var Arthur Moeller van den Bruck hjärtat, Heinrich von Gleichen-Rußwurm organisatören och Eduard Stadtler propagandisten/trumslagaren i den ungkonservativa rörelsen. Även Carl Schmitt och den unge Thomas Mann brukar betecknas som ungkonservativa.

3) De folkligt nationella och den germaniska myten
Den tyskfolkliga idériktningen satte etniciteten i centrum. Folket var enligt dem inte bara en kulturell utan också en biologisk enhet. Vid sidan av biologismen fördjupade man sig i esoteriska idéer, spiritualitet och paganism. Kristendomen och dess ursprung ifrågasattes av tyskfolkliga hedningar eller omvandlades till en germaniserad kristen tro.

4) Bündische Jugend
Bündische Jugend är ett samlingsbegrepp på den livsstilsinriktade ungdomsrörelse som hyllande friluftslivet. Rörelsen startade som en idealistisk och romantisk reaktion mot det borgerliga samhällets konstlade liv. Det viktigaste för dessa ungdomar var att knyta sunda gemenskapsband i tysk natur- och kulturmiljö. Rörelsen som byggde på den tyska wandervögeltraditionen höll riddaridealen högt och betonade självdisciplin och en sund kroppskultur.

5) Landvolkbewegung
Lantfolkrörelsen var en handlingsorienterad grupp som manade till agrarpolitisk aktion genom demonstrationer och bojkotter under Weimarrepubliken. Gruppen började som en nordtysk militant bonderörelse och spred sig senare till andra delar av Tyskland. Historiskt hittar man rörelsens rötter i de tyska bondeupproren.

Sommar med Ernst, Ernst och Ernst; Del 2

2009-08-03T13:02:00.002+02:00

Res Publica
Symposiums teoretiska och litterära tidskrift
Nummer 23, Tema: Konservativ revolution
Brutus Östlings Bokförlag Symposium, 1993

”Begreppet konservativ revolution står idag som en samlingsbeteckning på en grupp tyska intellektuella under Weimarrepubliken. Oswald Spengler, Carl Schmitt, Martin Heidegger och Ernst Jünger hör till dem som brukar räknas hit. Andra, i dag i hög grad glömda, men på sin tid av betydelse, var Arthur Moeller van den Bruck, Hans Freyer, Edgar Julius Jung, Ernst Niekisch, Otto Strasser, Hans Zehrer och kretsen kring tidsskriften Die Tat. Av dessa var några verksamma vid olika tyska universitet, medan majoriteten levde som fria skriftställare. Denna radikala höger hade gemensamt med den radikala vänstern att man avvisade republiken och parlamentarismen (”det inre England”). Man skilde sig från vänstern genom betoningen av det nationella: målet var att se Tyskland resa sig ur den förödmjukelse och orätt som segrarmakternas diktatfred efter första världskriget hade inneburit.”

Preussiska anarkister
av Carl-Göran Heidegren
i serien Moderna tyska tänkare
Brutus Östlings Bokförlag Symposium, 1997

”Den så kallade Weimarrepubliken i Tyskland tillhör de legendomsusade epokerna i Europas moderna historia. Den kom till som en följd av Tysklands nederlag i det första världskriget och den avlöstes femton år senare av den nationalsocialistiska diktaturen. Sedan åren 1929/1930 var krisen – den ekonomiska, politiska och kulturella – dess signatur.Till Weimar-republikens många glänsande vedersakare hörde Ernst Jünger. Denne var en högt dekorerad soldat från första världskriget som under de följande åren alltmer kom att göra sig ett namn som en nationalrevolutionärt sinnad skriftställare. I hans skriftställarskap kommer en facett fram av den första tyska republikens korta och stormiga, ja explosiva historia till förföriskt uttryck. I centrum för den följande framställningen befinner sig Ernst Jünger och den närmaste vänkretsen kring honom.”

Sommar med Ernst, Ernst och Ernst; Del 1

2009-08-02T18:23:00.006+02:00

För hundra år sedan var tyskan det första främmande språk som man lärde sig i Sverige om man ville bli just lärd. Om man gäststuderade utomlands gjorde man det vid det idag över 700 år gamla universitetet i Heidelberg, eller någon annanstans i Tyskland. Idag är den bildade svensken inte lika duktig på tyska, och den som är politiskt, historiskt och kulturellt intresserad går därför miste om en hel del.
För många har begreppet ”konservativ revolution” varit en blind fläck på den ideologiska kartan om man inte behärskar det tyska språket. Därför ska bloggen presentera två böcker på svenska om denna tyska ideologiska strömning och den tid som den var ett barn av. Därefter ska den konservativa revolutionens främste apologet Armin Mohler systematisera detta politiska kraftfält. Slutligen kommer bloggen att introducera tre tyska författare som alla var verksmamma i denna rörelse.
Det hela ska förhoppningsvis leda till att någon eller några lär sig lite mer om vårt södra grannlands moderna politiska historia under den i alla aspekter rörliga mellankrigstiden.

Den tyska Bartholomeinatten

2009-06-30T15:53:00.001+02:00

Den 30 juni 2009 är det 75 år sedan De långa knivarnas natt. Idag minns vi alla dem som fick plikta med sitt liv för sin opposition mot Hitler.

EP-valet i Italien

2009-06-28T19:07:00.007+02:00

Italiensk politik lider inte av samma beröringsångest som det politiska livet i många andra europeiska länder. Silvio Berlusconi har därför kunnat bilda flera regeringar med Gianfranco Finis postfascistiska och nationalkonservativa Allianza Nazionale och Umberto Bossis separatistiska, invandringskritiska och numera även välfärdsinriktade Lega Nord.
När Berlusconi och Fini bildade det nya partiet Il Popolo della Libertà (Frihetens Folk) anslöt sig också Benito Mussolinis barnbarn Alessandra och hennes parti Azione Sociale. I EP-valet 2004 skapade Alessandra Mussolini en valkoalition med två andra nationalradikala partier, Movimento Sociale – Fiamma Tricolore och Roberto Fiores Forza Nuova. Mussolini valdes in i Europa-parlamentet men överlämnade mandatet till Fiore.
Efter årets EP-val har antalet italienska partier i parlamentet reducerats med två tredjedelar från arton till sex partier. Det största av dessa partier är Frihetens Folk som kommer att tillhöra den stora europeiska kristdemokratiska gruppen. Moderaterna får alltså sällskap av Finis postfascister. Lega Nord bildar en ny grupp tillsammans med bland andra Dansk Folkeparti och United Kingdom Independence Party. Fiore lämnar Europaparlamentet när den nyvalda församlingen tar över. Möjligen hinner han säga hej till Nick Griffin på vägen ut.

EP-valet i Storbritannien

2009-06-23T23:48:00.008+02:00

Att det brittiska nationalistpartiet BNP lyckades ta två mandat i EP-valet är inte mindre än en bragd. Till skillnad från många andra europeiska länder har Storbritannien flera valkretsar vilket gör det betydligt svårare för de något mindre partierna att ta mandat. Givetvis har folkets raseri över tjuvaktiga politiker gynnat BNP, men många väljare ur den brittiska arbetarklassen har känt sig svikna av Labour sedan länge. I EP-valet fick BNP starkt stöd i klassiska labourdistrikt i Yorkshire (9,8% och ett mandat), Midlands (8,6% men inga mandat) och nordvästra England (8,0% och ett mandat).
British National Party leds av Nick Griffin som är en av det nationalistiska Europas politiska veteraner, trots att han bara är i 50-årsåldern. Som tonåring anslöt han sig till National Front och som 20-åring satt han med i partiets ledning där han bland annat startade upp den ideologiskt nydanande tidningen Nationalism Today. Griffin ville förnya partiet som helhet, och tillsammans med andra yngre ledande medlemmar som Patrick Harrington, Derek Holland och italienaren Roberto Fiore, formulerade han ett politiskt alternativ till västeuropeisk kapitalism och östeuropeisk kommunism. Man vände sig också mot USAs och Sovjetunionens imperialistiska ambitioner i Europa och världen. Den ideologiska förnyelsen ledde till flera splittringar av National Front och många, däribland Griffin, drog sig tillbaka från politiken.
British National Party existerade som parti redan på 60-talet men upplöstes 1967 då National Front bildades. Efter valnederlag och inre motsättningar i National Front återuppstod BNP 1982. Partiet levde en slumrande tillvaro, men 1995 var Griffin tillbaka på spelplanen och 1999 tog han över som partiledare. Nu är Griffin en av det nyvalda parlamentets ledamöter och förra veckan tog han initiativ till ett möte mellan europeiska nationalistiska partier för att diskutera samverkan i Europaparlamentet. Hans politiska vapenbroder Roberto Fiore kommer inte att medverka i detta samarbete eftersom han lämnar sin stol i parlamentet.

Nationaldagen är över. Valdagen är här.

2009-06-07T00:03:00.003+02:00

Den sjätte juni för 200 år sedan fick Sverige en ny regeringsform och det gustavianska enväldet ersattes med en grundlag baserad på maktdelningsprincipen. Sedan dess har Sverige steg för steg blivit allt mer demokratiskt, men just idag är svensk demokrati mer hotad än någonsin. Sverigedemokraternas valkampanj har fokuserat på demokratifrågan. Sverigedemokraterna har varit en garant för att demokratidebatten har hållits vid liv under valrörelsen. Det EU som nu tar form är något helt annat än det som svenskarna med knapp majoritet röstade ja till för femton år sedan. Idag går svenskarna till val. En röst på Sverigedemokraterna är en röst för svensk demokrati.

Metall mutar medlemmar

2009-05-26T16:10:00.001+02:00

Den första juni inbjuds Göteborgs unga metallare till en studiecirkel som ska lära dem hur farliga Sverigedemokraterna är. De ungdomar som genomför utbildningen får ett skattefritt stipendium av IF Metall på 725 kronor. LO-toppen är idag så livrädd att socialdemokraterna ska förlora röster till SD att de alltså betalar sina medlemmar för en heldags hjärntvätt. Sverigedemokraternas stöd bland unga LO-medlemmar ökar för varje månad som går och IF Metalls försök att muta unga svenska arbetare är dömt att misslyckas.

Trotsiga trotskister

2009-05-15T15:53:00.003+02:00

Igår gjorde SDU:s ordförande Erik Almqvist comeback i Brunnsparken. På plats var också samma gaphalsar som för ett halvår sedan. Att inte polisen tröttnar på dessa trotsiga trottar är otroligt. Ett tecken på polisens ändrade inställning vore en beställning av ett dussin isyxor.

Visst kan vi samarbeta med SAP

2009-05-10T18:37:00.003+02:00

Efter Mona Sahlins förstamajtal fick Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder dementera SAP-ordförandens påstående om att SD aldrig skulle kunna stödja en socialdemokratisk regering:

- Under gårdagen förstamajtalade, Mona Sahlin, i Lund och i Malmö. I medierna rapporteras att, Mona Sahlin, under sitt tal skall ha sagt att vi Sverigedemokrater uttalat att vi aldrig kan samarbeta med socialdemokraterna. Detta är helt felaktigt.

- Det vi sagt är att vi aldrig aktivt kommer att medverka till att Mona Sahlin, med sin svenskfientliga hållning, blir statsminister i Sverige. Vår syn på Sahlins olämplighet som framtida regeringschef tycks ju också delas av allt fler inom arbetarrörelsens egna led. Vi har annars inga problem med att samarbeta med vare sig socialdemokratin eller borgerligheten såvida vi kan få gehör för våra grundläggande ståndpunkter och krav.

Om Mona Sahlins missförstånd var medvetet eller inte är svårt att säga. Klart är i alla fall att Sverigedemokraterna mycket väl kan tänka sig ett samarbete med SAP om partiet får en ny ledning med en reformerad politisk agenda.

Samma kamp här som där

2009-05-07T18:00:00.004+02:00

I måndags bombade amerikanskt flyg de två afghanska byarna Gerani och Ganj Abad. Antalet dödsoffer kan vara över 100 och Hillary Clinton har beklagat blodbadet. Med humanistiska förespeglingar och löften om demokrati fortsätter USA att flytta fram sina positioner i Centralasien. USA:s politik i denna del av världen handlar inte om omsorg om de centralasiatiska folken utan om amerikanska materiella intressen. Detta är gammal "hederlig" geopolitik som slår mot den nationella friheten långt borta från Sveriges gränser. Ändå är det samma kamp som förs här som där. Om en månad går Sverige till val och här hemma lyfter nu Sverigedemokraterna den nationella frihetens banér. Afghanerna har tidigare slagits mot den kommunistiska sovjethären. Nu är det kalla krigets vinnare USA som istället tar för sig. Låt afghanerna lösa sina egna problem. De har klarat det förr.

Hycklarnas parad

2009-05-01T12:05:00.004+02:00

Idag firar Wanja Lunby-Wedin och Olle Ludvigsson första maj. Wanja håller tal i Stockholm och Olle talar i Göteborg. Wanja och Olle är medlemmar i samma parti och dessutom fackliga företrädare. Det parti som de tillhör har för länge sedan övergett folkhemsidealet och deras fackliga engagemang handlar inte längre om att slå vakt om sina medlemmars rättigheter. Wanja och Olle tillhör det politiskt-fackliga etablissemanget och avståndet till den vanlige arbetaren är så långt att de själva inte förstår vilka beslut de är med och fattar. Volvo lägger nu sitt fjärde varsel på fabriken i Tuve samtidigt som företaget delar ut fyra miljarder till aktieägarna. Har fackpampen Olle Ludvigsson protesterat mot detta, eller bidar han sin tid medveten om att han flyttar till Bryssel (där för övrigt Anneli Hulthén svek Sverige i sju års tid) om en månad?

Medborgarrätt heter pengar

2009-05-01T08:21:00.003+02:00

Medborgarsång

Så sant vi äga ett fädernesland, vi ärvde det alla lika, med samma rätt och med samma band för både arma och rika; och därför vilja vi rösta fritt som förr bland sköldar och bågar, men icke vägas i köpmans mitt, likt penningapåsar på vågar.

Vi stridde gemensamt för hem och härd, då våra kuster förbrändes. Ej herrarna ensamt grepo till svärd, när varnande vårdkase tändes. Ej herrarna ensamt segnade ner men också herrarnas drängar. Det är skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar.

Det är skam att sitta som vi har gjort och tempel åt andra hälva, men kasta stenar på egen port och tala ont om oss själva. Vi tröttnat att blöda för egen dolk, att hjärtat från huvudet skilja; vi vilja bliva ett enda folk, och vi äro och det vi vilja.

Werner von Heidenstam